Agnes Lidbecks Ur utspelar sig i våtlandet mellan naturens teori och praktik. Skolade ord står nedstuckna i en organisk markvegetation, som syntetisk medicin.
Diktjaget längtar efter shinrin-yoku, tänker jag. Ett skogsbad.
Där finns nostalgi efter ett förlorat bonde- och sjöfararsamhälle. Generationsskiften och arv. Där står kaptenshustrun. Havet väller in i diktsamlingen. Det torrkokar i en kastrull.
Lidbeck diktar om föräldraskapets skogvaktararbete. Hur omsorger och vidareförmedling av kunskap för oss närmre och samtidigt fjärmar oss från civilisationens kärna. När är människan som mest människa? När hon vallar flocken eller när hon skriver poesi?
“Varje bröd som inte bränns i ugnen,
varje barn som inte går genom isen,
varje plats som skapas på bordet,
varje kopp som inte spricker”
(Lidbeck, s.40)
Och här finns döden, som nämns med lugnande röst:
“och jag lovar helt grundlöst att den är som att blåsa ut ljuset//
något man måste göra när man lämnar rummet”
(Lidbeck, s.21)
Jag ogillar att läsa hypade författare. Jag ogillar att känna mig som en kliché om jag efteråt vill sälla mig till hyllningskören. Men jag är ändå fast från första sidan, när yrken, arbetsföremål och platser hamras fram.
Under tändstickskungen, skriver Lidbeck, i någon kollektiv släktkrönikedikt. Jag rensar bordsskivan i mitt vardagsrum och lägger ryggen på hans bord. Denna döde furste som i en modern rättsstat hade betraktats som mördad tills motsatsen var bevisad. Jag läser diktsamlingen på nytt, högt den här gången. Pjäsen av hitskeppad italiensk valnöt ger en särskild resonanslåda. Det kan också vara whiskyn.
Mer rytm, betoning och melodi hade jag nog önskat mig. Mer berusat hjärta. Mer dröjande dagg och kavlar som slår rot.
Trädets årsring eller boken? Vad ska jag göra med min skog, verkar diktjaget fråga.
Båda, vill jag säga henne. Du ska göra båda två.
Titel: Ur : dikter
Författare: Agnes Lidbeck 1981-
ISBN 9789172475137
Publicerad: 2018
Förlag: Ellerströms
Återförsäljare finns t.ex. här och här