Det är nostalgivecka på Kulturkollo, och jag ler när jag återknyts med min barndom genom andras blogginlägg. Jag minns en cerise slips jag hade på första skoldiscot, och mina vita hängslen. Jag ville ha breda hängslen med kyrilliska bokstäver på, som jag hade sett i Frida. Jag fick ta farfars.
Nostalgi används ofta i marknadsföring för att det uppmuntrar konsumenter att skiljas från sina pengar. Nostalgi verkar minskar längtan efter pengar genom att fostra social samhörighet.
Det verkar sannolikt, skriver forskare från Columbia University, att vi nostalgiskt kan identifiera oss med människor, platser och saker från en försvunnen tid, som bara har upplevts genom böcker, film eller andra narrativ.
Jag älskade miljön i Odysseus, och jag blir förtjust när fröken Blanck i Aquilonius Här kommer natten plockar fram en trattgrammofon. Downtown Abbey blev en stor succé, och själv har jag sett fler Mr Selfridge på Netflix än intrigen inspirerar till. Vem idag dukar upp till frukost med en komplett viktoriansk teservis?
Kanske är det därför som vi vägrar släppa pappersboken.