I begynnelsen var ordet, och det stod alla fritt att ta det till sitt hjärta och använda det för att ge sitt liv nerv, glans och evighet. Huvudkaraktären i Valeria Luisellis roman Historien om mina tänder räds inte de värsta skrönorna. Han samlar på berättelser.
“Motorvägen”, som Gustavo Sánchez Sánchez också kallas, växer upp i Mexiko. Han är världens bästa auktionsutropare och har låtit sätta in Marilyn Monroes tänder i munnen. Hans vuxne son Siddharta, som han inte har träffat sedan hans äktenskap havererade, köper hans tänder på auktion och drar ut hela garnityren.
Luisellis karaktärer lever sina liv under de existentiella villkor samhället bjuder. Jobbet och berättelserna är “Motorvägens” färdriktningar. Försäljningsarbetet grundar han på en uppsättning andragradskurvor i tvådimensionell analytisk geometri. Matematik verkar vara ett återkommande tema i samtida skönlitteratur. När jag läste Kroppsligheten av Joao Paulo Cuenca var jag tvungen att konsultera en primtalstabell för kapitelnumreringen.
Tonen i inledningen – en klassisk biografi över “Motorvägen” – påminner om filmen The Grand Budapest Hotel av Wes Anderson. Det är informellt och hjärtligt, ibland absurt, ibland ett slag i magen.
Tänderna har sin egen rörelse genom romanen, som i Sagan om det röda äpplet. Liksom Amanda Svenssons Allt jag sa till dig är sant är det en berättelse om berättelser, men konceptualiseringen och distanseringen än mer intrikat.
Verket, berättar Luiselli i ett efterord, kom till som ett samarbete mellan henne och arbetarna på en juicefabrik i Mexico City, där fabriken ägde en stor samtida konstsamling. Luiselli kontrakterades för att skriva text till en utställning om broar mellan fabriken, galleriet och omgivningen. Hon arbetade med juicearbetarnas egna anekdoter, och valde att skriva en följetongsroman riktad till arbetarna.
Valeria Luisellis verk intresserar sig inte för det som är fördolt och hemligt i verkligheten, utan för de värsta fantasifostren. Det är inte tingen, och kanske inte livet självt, utan berättelsen om dem som skapar värde. En slags berättelsens okränkbarhet i ett land där ett människoliv “…är mindre värt än en bussbiljett från Mexico City till Acapulco på den bedrövliga busslinjen Estrella de Oro.” (Luiselli, s.73).
Konceptlitteratur, skriver Viktoria Jäderling om romanen i Aftonbladet (som jag inte ska länka till efter den senaste EU-omröstningen). Värdet på konst, säger min huskonstnär, är inte det materiella värdet av råvaran och arbetet. Värdet ligger i betraktarens upplevelse av ett verk.
I minimalismen bärs all berättelse och all upplevelse av publiken. Luisellis roman är en slags litterär utställning av approprierade funna objekt. Kinesiska lyckokakor. Fabriksarbetarnas anekdoter. Konstnärer som Olafur Sánchez Eliasson, och Damián Sánchez Ortega. Visdomsord från Marcelo Sánchez Proust. Reliker från Borges, Rousseau, Petrarcha, Woolf. Sjok från Luisellis favoritfilosofer.
Kanske är Historien om mina tänder Valeria Luisellis “So long as men can breathe”. Ett verk mellan litteratur och konst, som väver in fabriksarbetarna i tidens väv. En väv som förtätas av den amerikanska översättaren Christina MacSweeneys tillägg “Kronologiken”, som placerar “Motorvägen” i den litteraturens och konstens tidsordning där vi alla hör hemma.
Slut på yttrandet.
Författare: Valeria Luiselli
Svensk titel: Historien om mina tänder
Översättning: Annakarin Thorburn, 1980-
ISBN: 9789186703844
Förlag: Rámus förlag
Utgivningsår: 2018
Omfång: 181 sidor
Inköpsställen t.ex. här och här