Eva Ström skor sin Fröken Julie i de människokärlekens krafter som fanns redan på Strindbergs tid, och visar hennes väg bortom den stängda dörren i slutet av korridoren.
Fröken Julie, bandagerad och omtöcknad av mediciner efter ett impulsivt självmordförsök med rakkniv, förs med häst och vagn på nattliga vägar över Öresund. Hon skrivs in på Skovsborgs Anstalt för lättare sinnessjuka under fingerat namn. Väninnan dör på anstalten, men Julie skrivs ut till Birgittasystrarnas gästhem vid Piazza Farnese i Rom. Hon har en månad av frihet i den eviga staden, innan en nunna får henne att förstå att hon är gravid.
Heliga Birgitta skrev världslitteraturens första förlossningsskildring, och det är Birgittas moderhus i Rom Eva Ström valt som scen när Julie föder sin son. Födelsearbetet är det enda som går före tidegärden. Julie får hjälp av en svensk doktor Munthe, med historisk förlaga i dr Axel Munthe, som också i verkligheten behandlade fattiga i Rom i slutet av 1800-talet.
Mens, graviditet, gynundersökning, förlossning, amning – människokroppen har en naturlig plats i Ströms roman. Julies make ges folkhälsouppdraget att påtala behovet av sexualundervisning, och antyder att den pålagda tystnaden skadar både kvinnor, män och deras relationer. De diskuterar samhällets förödande dubbelmoral:
”Tänk er det motsatta: Grevens son och en tjänsteflicka. Handlar inte romaner om det, operor… Figaros bröllop”, säger Julies manlige vän.
”Men det var inte det motsatta”, säger Julie. ”Och det var därför han räckte mig sin rakkniv.”
Ström lyfter fram kvinnors historiska företagserfarenhet. Julie har genom sin uppväxt på ett skånskt slott förvärvat kunskap om stordrift, spartanskt vardagsliv och storslagna fester. Hon kan bryta servetter och kombinera mat och vin. Genom sina erfarenheter lyckas hon driva ett mellanstort hotell i vykortsvackra Schweiz. Hon älskar att arbeta.
Miljöerna och språkdräkten är vackert nostalgisk, fri från naturalistiskt dålig lukt. Det är resor i droska och tåg, med koffertar och lavoarer. Julie blir uppbragd snarare än upprörd. Hennes faster pratar Buddenbrookst: ”Ça suffit!”
Språket är som väntat poetiskt. Föremålen är precisa medan himlen och ljuset är i rörelse. Mörkret faller som en filt. Morgonljuset skär Julie i ansiktet.
Rakkniven är också en berättelse om knivar. Kniven ligger i Julies kappfoder på hospitalet, i kofferten på väg till Schweiz. Den följer med till hennes fasters begravning i Skåne.
”Ett liv är omgivet av knivar”, konstaterar Julie.
”Utan kniv klarar man sig inte i skogen!” skriker Birk till Ronja.
En berättelse som liksom Rakkniven belyser den ogifta gravida kvinnans situation är Vera av Anne Swärd (Albert Bonniers förlag, 2017). En ung kvinna, gravid efter krigsvåldtäkter, går ut i Hanöbukten för att dö och räddas till ett konvenansäktenskap med en läkare. Också Eva Ströms Julie ingår ett konvenansäktenskap och räddar därigenom sig själv och sin son till en framtid i Schweiz.
Vackert och läkande, skriver kritikern Maria Edström om Rakkniven i Sydsvenskan 2018-09-07, och det är det på flera plan, inte bara för den som åkt nedför patriarkatets sandpappersklädda litteraturbana. Det är läkande att få se Julie skapa sin egen plats i världen, och leva livet med den intention som mötet med döden och vården har bidragit till.
I slutet av Rakkniven finns en bild som återkommer i Eva Ströms verk: krucifixet skapat som ett triumfkrucifix där Jesus blickar ut över församlingen, men där man fällt Kristus nacke med en yxa och slagit in en kil för att istället visa Kristus lidande. Det förekommer på historiska kyrkoinventarier, där konsten förändrats för att möta en ny kulturinriktning. Hårets fall och skulpturens ansiktsuttryck avslöjar att konstnärens avsikt varit en annan. Julie ser yxhugget som en metafor för sin egen situation.
Eva Ström har dragit ut kilen och gjort en förtjänstfull och finstämd restaurering av människovärdet i 1800-talets kvinnoporträtt.
Titel: Rakkniven
Författare: Eva Ström, 1947-
ISBN 9789100174040
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2018
Omfång: 269 sidor
Inköpsställen t.ex. här eller här