Det är mycket grafik på bokomslagen nu, och det till Mary Beards är vansinnigt snyggt. Kulturkollo undrar i sin veckoutmaning hur våra bästa bokomslag ser ut.
Jag tillhör dem som inte gillar alltför explicita omslag. Det är som om jag aldrig riktigt ser omslaget förrän jag läst ut boken, och redan har skapat egna bilder i huvudet. De stämmer sällan med illustratörens.
Nu när vi läser mer och mer på skärm ser jag annorlunda på pappersbokens kvaliteter. Jag märker att jag börjat uppskatta boken även som estetisk produkt, som jag blir lycklig över att äga och hålla i mina händer.
Simone de Beauvoirs Den brutna kvinnan (här) har en otroligt len, sensuell omslagsyta, även om jag misstänker att det är oromantisk plast.
Jag har också utvecklat en vurm för riktigt retro böcker. Gamla linne- och läderimitationer utan skyddsomslag. Gärna hörnförstärkningar. Lagom skavda. Det rimmar illa med min idé att vi borde köpa pappersböcker som kulturstöd. Illustratörerna behöver uppdrag.
Men allra finast i hyllan är första delen i Ellerströms utgåva av Emily Dickinsons Brev i lila metallic.
