Studentrabatten på kulturevenemang är väl inte tänkt för doktorander, men jag utnyttjar den hämningslöst. På Malmö Opera betalar den svältande studenten 70 riksdaler för två timmars kammarkonsert i deras välkomnande foajé på lördag eftermiddag. Det går knappt att få en fika till det priset.
Det är mycket nationalromantik på konserterna, mycket tonsatt poesi på originalspråk. Igår stötte jag på några rader av Paul Verlaine (Ariette III ur Romances sans paroles) som jag minns från någon engelskspråkig roman:
”Il pleure dans mon cœur
Comme il pleut sur la ville”
Kan det möjligen vara från Deborah Moggachs Stand-in? Eller är det från Donna Tartts Den hemliga historien, där huvudkaraktären bättrade på sina tunna kunskaper i moderna språk?
Igår uppmärksammades 200-årsjubileet för underbarnet Clara Wieck Schumann (1819-1876), som eftertiden mest sammankopplat med hennes äktenskap. Clara Schumann var lika stor pianist som Franz Liszt. Det var hon som introducerade Chopin i Europa och hon uruppförde Beethovens Appassionata-sonat, ett mäktigt verk som inte ligger särskilt bra till i handen.
Grundmaterialet har alltid revolterats mot. Collage klassificerades som måleri när Picasso först ställde ut det. Paul Verlaines diktsamling, som tonsattes av Claude Debussy, hade titeln Romances sans paroles, ordlös poesi. Verlaine (1844-1896) hade en stormig relation med poeten Arthur Rimbaud (1854-91), vars idé om poesi baserad på musikaliska etyder inspirerat brittiska Rachael Boast (1975-), som nyligen besökte Malmö Stadsbibliotek på Världspoesidagarna.
Hennes poesisamling Void Studies står på min läslista.
Titel: La bonne chanson : Romances sans paroles
Författare: Verlaine, Paul (1844-1896)
ISBN 2-87714-128-4
Titel: Void studies
Författare: Boast, Rachael
ISBN 9781509811458