”Det som var värdefullt var inte jag, utan den fernissa av restriktioner och regler som dolde mig”, skriver Tara Westover i sin självbiografi om uppväxten i en isolerad mormonfamilj som rustar för undergången. När Jesus kommer tillbaka är familjen redo med en nedgrävd bensintank, vapen och ett vinterförråd av konserverade persikor.
Det är en fattig uppväxt med en auktoritär far, som är paranoid över Illuminati och socialistisk propaganda i skolorna. Deras kroppar blir illa åtgångna under arbete på bakgård och byggarbetsplatser. Tara är yngst av sju syskon. Hon finns inte i folkbokföringen och har aldrig gått i skolan.
Pappan och barnen försörjer sig som skrothandlare. Mamman är örtmedicinare och autodidakt barnmorska. När en av sönerna får tredje gradens brännskador häller Tara i honom en hel flaska outspädda homeopatiska akutdroppar. Också efter mycket svåra olyckor sätter familjen sin tilltro till mamma och Gud. Pappan tror att den västerländska medicinen är farlig.
Några äldre syskon tar sig ut i världen, och Tara blir kvar. När hon kommer i puberteten börjar hon hotas och misshandlas av bror Shawn, som försöker kontrollera henne. Hennes bror Taylor hjälper henne att lämna hemmet: ”Jag tror att det här är den värsta tänkbara platsen för dig”.
Ett mormonuniversitet tar emot hemskolade elever. Tara kommer till en ny värld, egentligen för ung, och helt utan studieerfarenhet. Andra delen av romanen handlar om hennes liv på egna ben, och hur hon lär sig saker som att tvätta händerna med tvål för att få social acceptans, och att man måste läsa kurslitteraturen inför tentamen. Hon börjar förstå att pappan, i alla fall periodvis, är svårt psykiskt sjuk.
Ibland blir det tungt att läsa om misären. Lydnaden inför den patriarkala fadern, och kravet på att underdånigt utsätta den egna kroppen för fara är som en varböld i mänsklighetens historia. Jag mår illa av berättelser om svåra olyckor som hanteras med örter och böner. Skalltrauman som ger hjärnskador. Halsryggsfrakturer. En fiktiv romankomposition klarar bara en dramatisk olycka. Så tänker jag att vi, som har fått leva skyddat, måste försöka härbärgera offrens berättelser.
Kanske kändes också olycksskildringarna jobbiga för att jag tog mig igenom boken som ljudbok. Graden av spänning i rösten. Ljudbok är inte mitt medium.
Det finns ljus. Mamman som hjälper henne att få tag i danskläder, dansläraren som ser till att alla barnen uppträder i collegetröjor för att vara anständiga. Taras möjlighet att få musiklektioner och sjunga huvudrollen i en musikal. Pappan som ibland mjuknar.
Romanen skildrar konflikten mellan land och stad på ett ovanligt vis. Den rustika, självförsörjande uppväxt Tara föds in i har en tendens att romantiseras. Prepping är trendigt nu.
Educated är titeln på engelska, och kanske är det där romanens verkligt unika position finns: som vittnesberättelse om livet utan skolgång, och hur individen kan hämta upp allmänbildning. Att hårt arbete lönar sig. Att musiken, den vackra rösten, värdesätts.
Jag fastnade för formuleringen av Westovers insikt om vad omgivningen värderar hos henne som kvinna. Det påminner om en annan roman jag läste för ett tag sedan, Alex Schulmans Bränn alla mina brev. Farfadern Sven Stolpe håller brandtal om att återställa mannens krav på “kvinnans renhet”. Ett burbyggande åt andra människor, rituellt offrandes andras liv och lycka för sin egen ideologi.
Kyskhet, skylande av kroppen, fromhet. Tara Westover formulerar det såhär: ”Det som var värdefullt var inte jag, utan den fernissa av restriktioner och regler som dolde mig”.
Titel: Allt jag fått lära mig [Elektronisk resurs]
Författare: Tara Westover (1986-); medarbetare Conny Lindström
Inläsare: Katarina Cohen
ISBN 9789127162396
Publicerad: Natur & Kultur, 2019
Språk: svenska 47206 sek.
Inköpsställe t.ex här eller här