Medan Mary McCarthys Gruppen utspelade sig i 1930-talets New York, utspelar sig Hjärtats död i 1930-talets London. Flickorna bär handskar, scarves och hatt. Det simmar svanar. En stadsbuss beskrivs som en ljus, krängande glaslåda.
Föräldralösa Portia, frukten av ett skandalöst äktenskap, kommer 16 år gammal till London för att bo hos sin halvbror Thomas Quayne och hans fru i ett stort, fint hus. Tillsammans med andra societetsflickor får hon lektioner i konst, språk och ekonomi. Husan Madgett blir Portias förtrogna, även om Madgetts främsta lojalitet är till möblemanget. När Thomas och Anna ska på långresa till Capri skickas Portia bort till en semesterort vid havet, eftersom villan ska storstädas.
Två män finns i Portias liv. Eddie, en fattig och kanske farlig playboy, har fått jobb på firman Quayne & Merrets, där han inte gör skäl för lönen. Inredningen i hans lya vittnar om ”…den brist på taktil känsla, som är resultatet av det dagliga umgänget med stora, stela föremål, bord och skåp som man inte äger.” Portia uppmärksammas också av en major Brutt, som även han är i ekonomiska svårigheter. Han är chevaleresk och skickar pussel i gåva.
Portia, anspråkslös och stillsam, för dagbok. Hon kommer till insikt om människors natur och söker sin egen väg i en hjärtlös värld som rymmer stor kyla i vackra rum där det dricks te.
Något av det mest charmerande är hur romanen bara brer ut sig. Allt tilldrar sig i ett makligt tempo, som om det fanns all tid i världen. Meningarna är en bisats längre, styckena talar till punkt på ett sätt som skulle varit överarbetat i en nutida roman. Miljöbeskrivningarna är detaljerade, möbler karaktärer i sig. Genom romankonstruktionen lämnas ändå lagom mycket till läsaren.
Personporträtt tillhörde Bowens starka sidor. De mer färgstarka karaktärerna möter Portia vid havet, där hon inkvarteras hos familjens gamla guvernant och hennes vuxna styvbarn, som är för företagslösa för att flytta hemifrån. Dottern Daphne arbetar på bibliotek, där hennes ”…beslut att aldrig läsa placerade henne i en överlägsen ställning gentemot de personer som blivit beroende av denna vana.”
Romanen är full av psykologiska reflektioner. ”Livet bekämpar den avskildhet vi söker”, och ”Det starkaste tvång vi känner i livet är ingenting annat än tvånget att kopiera ett mönster; mönstret är inte vår egen uppfinning”, är två diamanter.
Det finns en nostalgisk spritkultur. Eddie dricker dubbel gin med angosturastänk.
Översättningen från 1941 är gammeldags men rätt charmig. Det är mycket av Nobukovs favoritord, mauve. Tåget ”töffade i väg” genom skogen. Att en man befinner sig en pantoufles låter flottare än mjukisbyxor. Det finns också riktigt barocka pärlor: ”I Lilians kölvatten flöt hon tvärsöver den livligt trafikerade gatan med den eteriska lättheten hos ett litet lik” är ett exempel på en formulering som kanske inte skulle ha överlevt en nyöversättning.
Hjärtats död innehåller en behärskad och psykologiskt detaljerad uppgörelse med playboyens motvilja att svara upp till en partners krav på autenticitet. Bowen är skicklig på att skildra spända relationer. Jag läste tidigare novellsamlingen Älskaren som var en demon och andra berättelser, där formatet inte låter detta riktigt komma fram.
Oskuldsfullhetens upplösning och vuxenlivets bur är huvudtemat för romanen. Hjärtats död är Dirty Dancing hundra år tidigare, med alla kläder på och utan Hollywood-slut. Everybody puts Portia in a corner.
Inför verkligheten må hjärtat förhärdas eller brista. Och det gör det med stil.
Titel: Hjärtats död [Elektronisk resurs]
Orginaltitel: The death of the heart
Författare: Elizabeth Bowen, Elizabeth
Översättning: Viveka Starfelt
Omslag: Lars Sundh
ISBN 9789177016601 ISBN 9789177016595
Publicerad: Modernista 2018
Inköpsställe t.ex. här eller här