Revolutionsskrivarna handlar om tre kvinnliga skribenter i Kairo, vars livsöden korsas. Kaukab är en medelmåttlig skribent men behärskar till fullo det sociala spelet. Hon belönas med statligt pris, prestige och en stark position i tidningshuset. Den begåvade och idealistiska journalisten Fuada drömmer om att bli en stor skönlitterär författare, och redigerar Kaukabs artiklar till läsbarhet. Den Stora Författaren Badria al-Bahrawi ger Fuada professionella råd om att inte blint följa samma idealistiska väg som hon själv har gjort. Priset för det fria skrivandet är högt.
Arbetet i tidningshuset är komplicerat. Underrättelsetjänsten har informatörer och ögon överallt. Chefredaktören stryker opassande politiska passager. Allt är korrupt.
I romanen figurerar även det fattiga hembiträdet Saadia, vars 16-åriga dotter Hanadi blir gravid och tvingas genomgå en illegal abort. Saadia drömmer om att dottern ska få en yrkesutbildning och kunna gifta sig till en bättre position, och slippa köa flera timmar till den gemensamma vattenkranen.
Där finns män som revolterat mot den traditionella mansrollen, och män som inte har kunnat släppa den. Shakir som suttit i fängelse och vill ha en stark kvinna som bidrar till försörjningen, men fortsätter utöva patriarkal makt. Zidan som är så självisk och upptagen att han inte kan lyssna på sin mor, ens på hennes dödsbädd: ”Jag fostrades till att bara tänka på mig själv, liksom min far och alla män”, gråter han och ber sin kollega om en dejt.
Skribenterna och deras familjer samlas i tälten på Tahrir-torget 2011, i protest mot regimen. Tusentals dör. Kroppar förväxlas, assistenten på bårhuset säljer likdelar till läkarstudenter som extraknäck, obduktionsprotokoll förfalskas. Men genom romanen flammar gemenskapen som eld. En uppriktig blick, ett samförstånd. Ibland gör människor det rätta.
Karaktärerna i Revolutionskrivarna är som dramatiska operafigurer. Ljudet av höga klackar är den onda kvinnans markör. Det är lätt att acceptera när det kommer från en författare med vidare syn och bred erfarenhet. Romanen väver in folkhälsoperspektivet: tillgången till rent vatten, tak över huvudet, frihet från sexuellt våld och möjligheten till säker abort. Karaktärernas kroppars dagsform lyfts fram genom hela berättelsen. Deras köld och hunger, smärta och sorg.
Jag läste Nawal El Saadawi för första gången när jag gick på gymnasiet och Litteraturfrämjandet gav ut hennes novellsamling Törst. Jag var för ung förstås, men fastnade för miljöer och karaktärer. Kvar i min att-läsa-hylla står Den stulna romanen (Ordfront, 2010).
Nawal El Saadawi föddes 1931 i Kafr Tahla, Egyptien, och blev 1937 utsatt för kvinnlig könsstympning. 1946 demonstrerade hon mot den Brittiska ockupationen. El Saadawi har sagt att hon blev läkare för att behaga sin far, och tog examen från University of Cairo 1955 med inriktning på psykiatri. Hon har en Mastersexamen i folkhälsovetenskap från Columbia University 1966, arbetade på Ministry of Health 1958–72, och var FN:s rådgivare för Women’s Program in Africa and the Middle East 1979–80.
Första skönlitterära publikationen kom 1957, novellsamlingen I Learned Love, och följdes av hennes första roman 1958, Memories of a Woman Doctor. Nawal El Saadawi besökte bokmässan i Göteborg hösten 2018.
Titel: Revolutionsskrivarna
Författare: Nawal El Saadawi, 1931-
Översättning: Marie Antell, 1961-
ISBN 9789174411928
Publicerad: Stockholm : Ordfront, 2014
Tillverkad: Malmö : Holmbergs, 2018
Inköpsställen t.ex. här eller här
Bibliografisk information: The Essential Nawal El Saadawi. [Elektronisk Resurs] a Reader. Zed Books; 2010. Accessed July 20, 2019.