Jag har checkat in på en familjekurs vid Kattegatt. Temat är skrivglädje. Alla verkar skriva på sitt eget bidrag till världslitteraturen, utom jag som borde skriva ramberättelsen till min avhandling. Istället läser jag Walt Whitman och Maria Stepanova. Och en Harlekinroman jag hittade i korridorsköket.
Jag märker att jag är färgad av att Bill Clinton gav Leaves of grass till sina kvinnor. Jag tänker att hela Whitmans diktsamling Jag hör Amerika sjunga är väldigt USA: en höjd näve för styrkans, lyckans och frihetens diktatur. Man har kallat honom maximalist.
Jag tycker om att översättaren Gunnar Harding har bevarat de gamla franska imperativformerna, allons! Det förstärker både diktens ursprung och dess inkluderande om än inte kosmiska anspråk.
Stepanovas Minnet av minnet påbörjade jag i våras när jag verkligen inte hade tid. Jag började nästan gråta när jag packade upp den hyllade romanen och såg att den överskred 500 sidor. Den blir mitt sommarprojekt.
Titel: Jag hör Amerika sjunga
Författare: Walt Whitman (1819-1892)
Urval, översättning och förord: Gunnar Harding, 1940-
ISBN 9789172475519
Publicerad: Lund, Ellerströms, 2019
Titel: Minnen av minnet : en romans
Författare: Maria Stepanova, 1972-
Översättning: Nils Håkanson, 1975-
ISBN 9789198505429
Publicerad: Stockholm : Nirstedt/Litteratur, 2019