Äntligen jobbfri helg och jag har bäddat ner mig i soffan med Enrique Vila-Matas Man kommer aldrig ifrån Paris. Berättarjaget är en pretentiös nybörjarförfattare som dyrkar Hemmingway och har hyrt in sig i Margarite Duras vindskupa på Rue Saint Benoît 5 – en adress som sist figurerade i Duras lite allvarligare Det är allt (här).
Jag skrattar under läsningen. Vila-Matas faller mig mycket mera i smaken än Wera von Essens En debutants dagbok. Det är sån där humor och bildning jag önskar att jag hade.
En sommar läste jag i Paris och hyrde Francisca Skooghs pianostudio under takåsarna. Jag minns att jag följde med en pojke som inte fått plats på Svenska Studenthemmet till det tunisiska. Deras rum var möblerade med fällsängar, köksutrustningen bestod av stormkök.
Parallellsamhällen överallt.
ISBN 9789188253712