Jag hakar på Kulturkollos sammanfattning över 2019. Min lista är här:
Årets mest oväntade: Paul Beattys Svikaren (här). Vilken balansgång!
Årets klassiker: Jag köpte Bokförlaget Tranans två första volymer av Borges i urval.
Årets knock out: Maria Seisenbachers Sitta lugnt med ordentliga skor (här). Jag är fortfarande upprörd.
Årets kvinnokamp: Katarina Wennstam, outtröttligen, fast hon måste vara olidligt trött och förbannad på vårt tröga, tröga samhälle.
Årets gapflabb: Man kommer aldrig ifrån Paris av Enrique Vila-Matas (här). Omslaget visar hur ett hotfullt nät av Eiffeltorn kommer att sluka dig.
Årets historiska: Jag är hundra sidor in i Karolina Ramqvists Björnkvinnan, som handlar om 1500-talskvinnan Marguerite de Navarre, fast mer om Karolina Ramqvist.
Årets obehagligaste: Jag hakar på Karolina på Kulturkollo och svarar Allt jag fått lära mig av Tara Westover (här).
Årets dystopi: Klimatrysaren.
Årets grafiska: Lotta Kühlhorns omslag och droppversalerna i Ramqvists Björnkvinnan är bland det finaste med boken, och det är inte illa ment.
Årets nya bekantskap: Jag har läst flera verk av Annie Dillard (här , här och här).
Årets utmaning: Min avhandling (här). Rituellt inlämnad till Universitetsbiblioteket där ingen kommer att läsa den.
Årets tegelsten: Maria Stepanovas Minnet av minnet (här). En fantastisk roman som stukade min tilltro till mig själv som läsare.
Årets ögonöppnare: Berlinmuren. Ibland glömmer man det, men kommunisterna var verkligen as.
Årets återseende: Bret Easton Ellis i White (här), och Louise Gluck i Ararat.
Årets aldrig mer: Sara Danius 1962-2019.
Årets filmupplevelse: Bong Joon Hos Parasit. Underbara metakommentarer om ekonomiska klyftor och om överklasskvinnors snäva roll.
Årets kulturella höjdpunkt: Vi kom iväg till bokmässan, och även om delar är mer försäljning än samtal var det flera pärlor. Jag minns speciellt Hanna Rajs Lundströms läsning i Rum för poesi och översättning.
Årets möte: Gloria Gervitz på Anti (här).
Årets magplask: Modereringen av bokmässeseminariet ”Nästa steg för metoo”.
Årets kan-inte-släppa-den: Ola Juléns Orissa (här). Moraliskt tveksam.
Årets skämskudde: Jag har sett tio avsnitt av Jane the Virgin, men jag blev ordinerad Netflix av läkare när jag hade halsfluss.
Årets lyckopiller: Varm mjölk av Deborah Levy (här).
Årets läskigaste: Filmen The Lighthouse av Robert Eggers. Svartvit, vansinnig och underbar. L’enfer, c’est les autres.
Årets debut: Tara Westover.
Årets kyss: Cecilia Hanssons Au pair (här). Eller kom de aldrig till skott?
Årets citat: Gloria Gervitzs ”dröm, för drömmen om livet är vacker flicka” (här).
Årets skandal: Tioåringen tycker att det är katastrof att det varken kommit någon fjärde Ivy Pocket eller Poppy Pim.
Årets förlag: Jag har läst snävt i år (avhandlingen), och nästan uteslutande Ellerströms, Rámus och Tranan. Nirstedt x3 blev nytt förlag för mig.
Årets pristagare: Olga Tokarczuk.
Årets underskattade: Johanna Frids Nora eller Brinn Oslo brinn (här) borde ha nominerats till Augustpriset
Årets serie: Tua Forsström, Anne Swärd, Ellen Mattson och Åsa Wikforss.
Årets scen: Wonderland med Moomsteatern och Teater Insite (här). Ni skulle ha sett mig med kaninöron.
Årets konstupplevelse: Museum of Photography i Berlin. Ett mausoleum för den manliga blicken. Som om ingenting hade hänt. Vilken besvikelse.
Årets titel: Det måste väl vara Ålevangeliet?