“Vad ska vi sjunga medan elden brinner ner?” frågar Annie Dillard i Att lära en sten att tala. Jag läser Kristoffer Leandoers Slut. Jag har drabbats av fin-de-siècle-anda, känner jag, och morbid humor. Via facebook meddelas jag att dagens drink är Quarantinin. Som en vanlig martini, men du dricker den ensam i ditt eget hus.
Självhushållning på Djupadal är en praktisk handbok som ger råd även om djurhållning. Det finns ett avsnitt om brunnsvatten, men ingenting om toalettpapper.
I bokhyllan hittar jag också Fänad i helgade grifter av Daniel Möller. Djurgravspoesin var ett närmast unikt undantag från samtidens regler om hur poesi ska skrivas, och användes som en litterär frizon men också för att föra fram subversiva budskap, skriver Möller. Som science fiction idag?
Krigarkungen Karl XII:s älskade hund Pompe följde honom överallt och fördes, efter hundens död i Polen, hem till fosterlandet. Hunden blev föremål för dikter av olika poeter, däribland Olof Hermelin, som var Karl XII:s propagandaminister:
"Pompeju's aska och det lysande namnets skugga
är minnesmärken, som är värdiga Norden.
Vad skall den nådige kungen inte erbjuda sina trogna vänner,
om han inte ens försummar kvarlevorna av en älskad hund?"
(Olof Hermelin, 1658-1709)
Sannolikt är de sista två raderna snarare klander av kungens behandling av sina soldater, framförd i förtäckta ordalag, skriver Möller. Hermelin skrev kritiskt om Karl XII i chiffrerade brev. Den ryske tsaren lät avrätta Hermelin efter slaget i Poltava, som vedergällning för att hans niddikter om Ryssland och tsaren.
Fänad i helgade grifter, som är en avhandling (men inte av den oläsliga sorten), tar också upp djurgravspoesi av det mer lekfulla, humoristiska och erotiska slaget.
Titel: Fänad i helgade grifter : svensk djurgravpoesi 1670-1760 / Daniel Möller
Författare: Daniel Möller, litteraturvetare, 1974-
ISBN 9789172472600
Publicerad: Lund : Ellerström, 2011
Inköpsställe t.ex. här