I åtta dagar ska påsken firas. Egentligen har jag gott om tid att läsa, men jag kan inte koncentrera mig. Det blir nyheter. Sociala medier. Bästa dagarna har varit när vi åkt på utflykt med barnen och vandrat kilometervis.
Juliana Spahrs nyöversatta diktsamling Denna förbindelse mellan alla med lungor är jättefin. Full av kärlek och förtvivlan över civilisationen, och fri från virus.
Theis Ørntofts Solar har jag också lyckats läsa ut. En ekoroman, vad det nu är. Den har recensionsdag först den 25:e, får man inte skriva om den innan dess?
I mina föräldrars källare hittade jag min boksamling från Uppsalatiden, med mina Proust i linneband som jag letat efter i flera år. Där stod också Ester Blenda Nordströms Amerikanskt utgiven 1926, med ständigt aktuell reflektion över språkförbistringen i Öresundsregionen:
“Värst var det för svenskar och danskar att förstå varann. Hade de varit ute förr så talade de engelska, men kunde de inte det, så vrängde de till en rotvälska så fruktansvärd under ömsesidiga försök att tala varandras språk, att det ofta slutade med att de inte själva ens begrep vad de ville ha sagt.“
(Nordström, s.21)
ISBN 9789172475830 ISBN 9789172475748 ISBN 9789177424222