Jen Beagins Dammsuga i mörker är uppföljare till Beagins oöversatta debutroman Pretend I’m Dead. Huvudpersonen Mona är nu 28 år och försörjer sig som städare i New Mexico. Hon är kär i Dark och arbetar med låtsaskompisen Terry. Hennes hyresvärd och klienter är excentriska. Mona dras in i ett konstprojekt där hon poserar naken i mer och mer utsatta situationer.
Efter nöjsam läsning med dessa tokiga brokiga ombeds Mona närvara när hennes biologiska mamma förnyar sina bröllopslöften. Romanen mörknar och girar hit och dit.
Det jag gillar med Dammsuga i mörker är att den börjar som en freakshow med värme. Karaktärerna är färgstarka och mångfacetterade, och har sökt sig bortom det konventionella, om än till nya schabloner. Tonen påminner om Cynthia Heimels Sextips för tjejer, en pragmatisk och humoristisk självhjälpsbok från 1980-talet om allt från relationer till resor. I Dammsuga i mörker ges även städtips: kakelfogar rengörs bäst med blekmedel och eltandborste. Jag vill inte veta vems tandborsthuvud.
Jag ogillar inledningen, ett spektakulärt bajskorvsmysterium. Jag hade nog släppt romanen där om jag inte redan hade betalat för den.
Omslagets dammvippa fastnar snart i halsen. Kanske är avsikten att läsaren ska skänka en tanke åt att de som arbetar med hemstädning kan ha en utsatt situation och ett oglamoröst liv. Mona, förstår vi, har haft en problematisk uppväxt med trångboddhet, sexuella övergrepp och vållande till annans död. Hon har blivit omhändertagen och adopterad. Skeletten skålar och skrattar i garderoberna. Monas snokande i andras väskor och dagböcker hindrar henne inte från att göra dåliga val.
Jag blir förvirrad under läsningen. Ska romanen vara rolig eller allvarlig? Humoristisk och erotiskt kittlande, eller sorgligt distanslös? Dammsuga i mörker handlar nog huvudsakligen om mörkret. Om svartjobben, utanförskapet och utsattheten under den fria fernissan med sorglös etikett. Barndomstrauman som inte går att reparera. En röst från det slentrianknarkande amerikanska samhället.
En källare är en källare, och det som ter sig lockande kan vara skit. Den som lämnar en korv åt andra träffar sällan målet, och tristess och trygghet är bättre än dramatik och död. Livet, verkar Beagin säga, är att välja mellan sexliv och liv. En kavalkad av fåglar och hundar med fyndiga namn är romanens lyckliga stjärnor.
En roman för läsare med morbid humor som går igång på dammsugare.
Titel: Dammsuga i mörker
Originalets titel: Vacuum In the dark
Författare: Jen Beagin
Översättning: Johanne Lykke Holm, 1987-
ISBN 9789146236276
Publicerad: Stockholm, Wahlström & Widstrand, 2020
Inköpsställen t.ex. här
Rec-ex? nix