Det jag tycker så mycket om med Petra Hůlová är hur hon skildrar vad jag kategoriskt skulle kalla social misär, men hon fångar karaktärernas upplevelser ur oväntade synvinklar och med bevarat skönhetsseende.
I Allt detta tillhör mig tjusas en kvinna av Ulan Bators kraftvärmeverk. I En plastig trea fängslas huvudpersonen– en icke namngiven prostituerad i 30-årsåldern – av en gul plastfågel hon har i en bur i sin lägenhet: ”Den där lilla fågeln är likadan för alla, maskinblåst långt bort i Kina, och därför ger den – trots barnarbetet – en upplyftande fläkt av de avlägsna trakter som den flugit hit från, om än bara på en Boeings vingar.”
En plastig trea är skriven som en lång monolog, kryddad med fack- och människokunskap. Huvudpersonen kallar oromantiskt sin snippa för mataren och kundernas organ för raspar. Ett kapitel ägnas åt kunderas fruarna, med ”Den berättigade känslan av att ha blivit kränkt när man nästan ensam släpar hela hushållets kombi uppför familjelivets långa backe…”. Eftersom sex är en yrkesaktivitet är hennes fix-it-all shopping i gallerian. Samhällskritiken är svidande och spjuveraktig.
Petra Hůlová (1979) är född i Prag med universitetsutbildning i centralasienstudier inriktade på Mongoliet, där hon också tillbringade ett utbytesår och hämtade inspiration till min personliga pandemiroman: Allt detta tillhör mig, en generationskrönika där starka kvinnliga karaktärer i Mongoliet berättar sin historia i första person, nästan helt utan dialog. Också där finns prostitutionen.
Om debutromanen Allt detta tillhör mig har allvar, storslagenhet och folklore, är En plastig trea mer lekfull och underhållande. Båda känns igen på det vackra språket, de egensinniga detaljerna och de livfulla karaktärerna. Jag hoppas på fler översättningar av Hůlovás romaner, och ser att det redan finns en tredje.
Titel: En plastig trea
Författare: Petra Hůlová,1979-
Översättare: Marie Wenger, 1985-
ISBN 9789186703363
Publicerad: Malmö, Rámus, 2015
Omfång: 139 sidor
Inköpsställe t.ex. här