Jag hade ett Alien Registration Card när jag bodde i Kyoto. Det visade mitt foto och fingeravtryck, och skulle återlämnas till myndigheterna vid repatriering. Efter ett Sverigebesök betalade jag sanktionsavgift för att få ett ersättningskort. Originalet ligger i en låda i klädkammaren.
Mitt stora problem med Terézia Mora är att hennes verk är så gediget omfångsrika, men nu har hennes novellsamling Aliens kommit i svensk översättning. Jag plockade upp mitt exemplar på Novellfest i Lund i september, där Terézia Mora deltog via videolänk.
Aliens innehåller tio noveller. Miljöerna är urbana. Det gröna bringar hälsa, tröst och mening. Karaktärerna är oftast mindre bemedlade, ensamstående med sociala nätverk. De lever i exil. Flera är knegare i lärlingsyrken och har instegsjobb. Två är akademiker som har släppts från sina institutioner. Två rör sig oavbrutet.
Jag tycker om att karaktärernas relation till sig själva präglas av acceptans, snarare än en febril drift att reformera sig själv och sina livsvillkor. De använder sin energi till att minska livets friktion. ”Jag är ju ingen äkta vandrerska”, säger en karaktär som irrar runt i London under förespegling att hitta sin barndomskonkurrent. ”Jag tycker inte om att avsluta dagen på en annan plats än jag påbörjade den.” (Mora, s.171)
Ett annat lite ovanligt tema är den goda makten, med chefer som ställer krav men är förstående. I novellen Det portugisiska pensionatet har huvudkaraktären ”…haft turen att i fru Wambut ha hittat en tjänsteman som inte fann någon större njutning i att låta honom statuera exempel, hon skulle enkelt ha kunnat förinta honom i ett solonummer, men hon hade tydligen inte ens behov av att läxa upp honom på ett förödmjukande vis, hon var intresserad av att komma fram till ett resultat som båda sidor kunde leva med.” (Mora, s.119).
Ett par gånger bryter Moras karaktärer tredje väggen och växlar från tredje till första person. I det här kompakta formatet gör det mig förvirrad, och jag vet inte om jag tycker att hennes redan rika noveller vinner på metakryddor.
Min huvudbehållning av Aliens är de välbyggda karaktärerna, och dimensioner av beteende och erfarenheter jag inte själv skulle stöta på. Jag som verkligen avskyr drogromantik lyckas ta på läsglasögonen vid novellen Aliens. Kärlek om 20-åriga Tim och hans flickvän Sandy, ett sorglöst naturbarn med drogproblem.
Jag gillar Moras ömma blick och lugna röst, också i beklämmande misär. Jag gillar karaktärernas litterära auror, hur deras lidande inte verkar alltför svårt. Sockret i botten. Förtröstan på kärlek.
Ett perfekt sätt att göra sig nya bekantskaper utan att behöva småprata.
Titel: Aliens : noveller
Författare: Terézia Mora, 1971-
Översättning: Linda Östergaard, 1962-
ISBN 9789186703974
Publicerad: Malmö, Rámus, 2020
Rec-ex? Nope