Hela världen är vårt sjukhus, skriver TS Eliot, och Andrzej Tichýs novellsamling har en plats i den litteratur som är vårt sjukhus, där vi får lägga in och vårda vår blick på oss själva och varandra.
Jag fick Tichý på köpet när jag gick på Novellfest i Lund för att lyssna på Terézia Mora. Programpunkten gavs på engelska och jag blev oerhört förvånad när Andrzej Tichý började prata skånska en halvtimme in.
Renheten innehåller elva noveller, en med titelns namn. När jag var liten var renhet något upphöjt och eftersträvansvärt, men mitt i livet går mina tankar till efterkrigstidens könsroller, rigida och precisa regelverk, och tragiska individer med svårigheter att navigera i alla möjliga sammanhang. Omslaget, formgivet av Håkan Liljemärker, föreställer en stiliserad väska av spindelväv, eller en komplicerad matematisk graf?
Jag gillar att Tichý går ovanligt nära, och undersöker en existens parallellt med och bortom våldet. ”Jag sparkar in tänderna på dig”, är andra meningen i novellen Utbrott. ”Varje gång jag möter en bil i en kurva föreställer jag mig hur vi frontalkrockar”, börjar De vanliga tankarna.
Jag uppskattar klassperspektivet, även om slentrianbilden av Vellinge känns väl banal, och städtemat är årtusendets följetong.
Jag gillar det ofta poetiska språket, hans snygga fraseringar, rörelser genom associationskedjor, omtagningar och pauser.
Jag gillar det essäistiska, som: ”Förställ dig att konsekvenserna av våld är att det inte ens går att se våldet, att begripliggöra det, att peka på det – det går inte ens att säga våld utan att skämmas och släppa allt och falla.” (Tichý, s.49)
Det jag inte gillar i Tichýs verk är det vi kan kalla kukigheten. Tichýs kukar är som vita medelålders män: de utgår från att omgivningen älskar att de tar plats och inte låter sig ignoreras. Oönskade är de en litterär variation över en dick pick. Jag gillar inte dick picks uppkrupen i soffan med en filt. Vill jag ha den sortens språk söker jag mig till internet, inte till en text som redigerats och distribuerats i hårdpärm.
Jag blir också som läsare kidnappad till erfarenheter jag inte vill uppleva, som dåligt föräldraskap. Novellen Föreställningar frossar i självmordsmetoder, och jag har sett så många av dem, och det finns inget litterärt eller stort eller grandiost över tåget och elen och alla tråkiga saker man kan göra med en människokropp.
”Tänk om det gick en tråd, en mycket tunn tråd, från varje bok här inne, till pannan på den som skrivit den, undrar hur det skulle se ut, undrar vad det blir för mönster, många är väl döda, de flesta kanske är döda, men kanske trådarna kunde röra sig i tiden på något sätt”, filosoferar en röst på biblioteket (Tichý, s.145).
En tråd i Halloween.
Titel: Renheten
Författare: Andrzej Tichý, 1978
ISBN 9789100178970
Publicerad: Stockholm, Albert Bonniers förlag, 2020
Rec-ex? Nix