Jag var på Malmö Konsthalls utställning med Hassan Sharif för ett par veckor sedan. Den påminner om förintelseutställningarna, med högar av flipflops, plasthinkar och bruksföremål. På en vägg hänger drösvis av lappar i snören. Formen liknar Monstret i Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen av Jonna Björnstjerna.
Monstret var bakgrunden när dramat Terroristens kropp spelades i utställningshallen på Malmö Konsthall, som del i Amfi Scenkonsts serie med ny dramatik. Texten är skriven av Christina Ouzounidi (1969-), etablerad dramatiker. Jag har inte sett mycket teater.
Upplägget är vad Sydsvenskans kritiker beskrivit som en läsning, där skådespelarna går med manus i hand. Det är ord-, ljud- och bildmattor. Text projiceras asynkront på väggen, på Monstret, skådespelarnas kläder, och på publikens huvuden. Johan Rabaeus är den mest aktive på scenen. Rappartisten Beri Gerwise talar ibland via ljudinspelningar. Jag väntar hela föreställningen på att de ska börja rappa. Det blir ett par spoken word-inslag.
Jag får en aha-upplevelse fem minuter in, när jag närmar mig hur jag föreställer mig att det är att ha en diagnosticerad språkstörning. Jag lyssnar och lyssnar men fattar inte vad de vill ha sagt. Orden flyger som pingpongbollar.
Jag hade kanske förstått mer av dramat om jag kunnat Antigone bättre. Jag vet bara att hon trotsar kung Kreon och begraver sin fördömde brors kropp. På slutet ligger alla döda.
Jag älskar en sekvens där Rabeus sitter uppflugen på en hög pall bakom ett notställ i en monolog som av en gammaltestamentlig Gud: “De vrålande massorna väcker mig på nätterna, dova smällar från havet när de dundrar in bland klipporna, det är bara jag som kan bära det…” (Ouzounidis, s.25.) Jag får gåshud av mina egna associationer till Job 38:12.
En svaghet i dramat är de vänstermyopiska sympatierna med förövaren. Att bekvämt undvika fler perspektiv, som att offren också har varit barn som lekt och somnat i middagshettan. Och hur ska mänskligheten då förhålla sig till de som har förnekat offren sin mänskligheten? De som skapat förintelsens högar? Ska samhället lämna rättvisan till Gud?
Jag gillar de klassiska referenserna.
Jag gillar att det är en förbryllande mellanform, mellan poesi och drama. Jag tycker om att se vidarearbetet med texten, både den erfarne Rabeus närvarande läsning, och Beri Gerwises ljudinspelningar. Det är förvånande att dramauppsättningen nästan saknar gestaltning. Om det inte ska gestaltas en skapande verkstad för den yrkesskickliges vidareutveckling av en tryckt pjäs?
“I Christina Ouzounidis drama är språket spelplatsen”, står det på Malmö Konsthalls hemsida. Ett fält som vanligen kallas litteratur.
Hemma med det tryckta verket ser jag ett sammelsurium av verbala hickningar och permutationer, med poetiska element jag inte uppfattat under föreställningens lopp. Till exempel det motsägelsefulla i: “Nu är hans huvud tyngre än jorden, det var tungt som guld när jag höll det i mina händer, det var jag, hans hand var en fjäder.” (Ouzounidis, s.9.) Från föreställningen minns jag bara guldet och min inre bild av att sitta med en död bror i sina händer. Drama är nog fel medium för en så komplicerad text, om nu texten är huvudsaken.
Jag gillar tanken på att ord jag inte själv har kunnat läsa har projicerats på mitt hår. Tystnaden innan föreställningen, och dunklet i utställningshallen med sitt höga tak, är det närmsta en sakral upplevelse jag har kommit sedan kyrkoplikten upphörde i mars.
Skogsbad är en hörnsten i Japans folkhälsoarbete, där människor försjunker i naturen med hjälp av sina sinnesintryck. Jag tänker att dramat igår var ett ordbad.
Ett bortvalt tillfälle där skådespelarna genom artistiskt uttryck hade kunnat lyfta publiken bortom tanke och språk. Eller något helt nytt?
Teaterföreställning: Terroristens kropp av Christina Ouzounidis. Regi, komposition: Saga Gärde. Ljus: Ellen Ruge. Ljud: David Gülich. Teknik, video: Theodor Ryan, Thomas Romlöv. Medverkande: Johan Rabaeus, Beri Gerwise. Amfi, Malmö konsthall.
Tryckt pjäs – titel: Terroristens kropp : syster eller bror ; en monolog för två röster
Författare: Christina Ouzounidis, 1969-
ISBN 9789178930845
Publicerad: Stockholm, Modernista, 2019