Jag plockade med I rörelse från bokhandeln för det fina omslaget i blått och guld. Innanför pärmarna kontrasterar den högtidliga traditionen mot det profana, proletära, politiska. Athena Farrokzad svarar på Europas och Sveriges kulturarv:
”Tänk om den mätta dagen ändå är störst.
Och den bästa dagen släcker ens törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men fetischeringen av lidande är beklagansvärd.”
Jag älskar parodin på Göran Palms Havet, med alla sina variationer.
Det är uppfriskande och omkullkastande med det postkolonialistiska. Med en mix av humor och oro läser jag om planerna på social revolt. Jag är kluven till det Farrokzad i ett samtal om Kristina Lugns diktning beskrivit som hämndfantasier:
”En dag ska jag starta en BDS-rörelse mot Danmark.
En dag ska jag köra en påle rakt genom Danmarks hjärta.
En dag ska Färöarnas skator hacka i sig Danmark.
En dag ska bara halalkorv vara tillåtet i Danmark.” (AF.,s.17)
Hämndmotiv är vanliga i litteraturen, i grekiska tragedier och hos Shakespeare, men jag har svårt för det i samtida text. Hämnd ska inte förväxlas med gränssättande integritet, upprättelse eller andra moraliska koncept som rättvisa. Dessutom har jag också svårt att förstå att det skulle vara ett socialt trauma att komma till Europa.
Någon av samlingens dikter har jag stött på förut, som Vi var branden skriven för Sydsvenskan 20 år efter diskoteksbranden på Hisingen. En avslutande kommentar berättar att flera av dikterna är skrivna för tidningar och folkrörelse.
Jag tyckte mycket om Athena Farrokzads polyfona debutverk Vitsvit, som handlar om familjen. Samskrivna Trado av Svetlana Cârstean och Farrokhzad fångade mig inte lika mycket. Jag har också läst Athena Farrokhzad som översättare av Atlas över en invecklad värld av Adrienne Rich (här), och Woodsons Brun flicka drömmer (här). Antologin Berör och förstör i urval av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhamma står inne hos dottern.
Jag tycker om att I rörelse plockar i och rekonstruerar en kulturell självbild, samtidigt som det glättiga, sarkastiska blir lite opersonligt. Jag är en sån där dålig läsare som ofta läser för att bli känslomässigt berörd. Då behövs det personliga, som i Brev till Europa, som tidigare givits ut på Anti förlag:
”Europa, en dag ska jag äta bakelser med Shora och Miriam och Hanna.
Ingen ska höja på ögonen när vi kommer in på det finaste konditoriet.
Ingen ska tilltala oss på engelska.
Vi ska röra om i våra koppar med utsökta små skedar.
Vi ska låta våra döttrar beställa in allt de ser.
Ingen ska vända bort blicken när vi frågar om det finns barnstolar.” (A.F., s.9)
En dröm om det bättre, inkluderande, som bryter hämndspiralen.
Och omslaget är svinsnyggt.
Titel: I rörelse : dikter
Författare: Athena Farrokhzad, 1983-
ISBN 9789100179335
Publicerad: Stockholm, Albert Bonniers förlag, 2019