Jag fick hämta mitt reserverade material utomhus. En bibliotekarie tog emot min legitimation i en överräckningskorg genom en plexiglaslucka, och kom ut med boken genom en sidodörr.
När jag öppnar Gunnar Nirstedts debutroman Valborgsmässoafton på Nytorps gärde transporteras jag till Sorbonne på 1990-talet. Professorn bad om exempel på författare som bröt mot hans personliga regel – som nu gällde allt vi skrev – att inga meningar får vara längre än att de kan uttalas i ett andetag.
Proust. Och Nirstedt.