Jag hade förväntat mig något alldeles extra av den här författaren, och det får jag. Det är som att bli mulad med ord: kontaktytorna som återstår för att förmedla allas våra parallella ensamheter. Läsupplevelsen alternerar mellan serieorgasmer av litterärt välbehag och att borra sig igenom rullstensås efter rullstensås.
Liksom i Fernández Mallos Nocilla Dream (här) är romanen centrerad kring plats. Valborgsmässoafton på Nytorps gärde utspelas runt Petrejusvägen på Hammarbyhöjden och grönområdet som bäst förbereds.
Läsaren presenteras ett kollektiv av livsöden, som korsas men aldrig riktigt möts. Någon dör, någon vakar, en tredje träffar läkaren som tillkallats för att fastställa dödsfallet på äldreboendet. I fönstret står en Mårbackapelargon.
Jag tycker om hur romanen återkommer till hur rika inre liv förenklas i yttre blickar och gissningar. Det är inre världar i myckenhet och doser jag inte är van vid. Våld mot djur återkommer, och ordet skam. Samtida manliga nederlag: alkoholismen, impotensen, det ofrivilliga celibatet, våldet.
En berättelse avviker från platsen: när elvaårige Gunnar och hans ömma moder går upp på fjället för att fiska, och barnet upptäcker att all världens fiskefärdigheter inte hjälper honom. Genom de frusna riken på jorden. Insprängda citat från vår visskatt och psalmer ankrar romanen i folksjälen.
Det är en monumental ordkraft, ett våldsamt ordflöde där meningarna kan löpa över en hel sida, med inre monolog i tredje person. Det känns både suggestivt och nytt, gammalmodigt och tålamodsprövande. Den annorlunda berättartekniken gör det svårt att inte samtidigt tänka på arbetet med den framväxande boken. Det här, tänker jag, är en författare som kan berätta vad som helst.
Det finns också brottstycken, korta avsnitt, som ibland återkommer som del i längre. Mönstret är för komplicerat eller kaosartat för att jag ska kunna se det. Det är bra. Jag gillar att romanen har sin egen form och sin egen logik, och att jag inte ens halvvägs vet vart den är på väg.
Jag tänker på Ekelöf och Goethe, på Proust och på ”Hvar menska, Betti, är en bok ”. Valborgsmässoafton på Nytorps gärde är kraftfull och skicklig men också omtumlande och överväldigande i sin konstruktion. Den låter ordet bryta här och nu och tvingar en att justera sin läsning. Jag är lättad när den är slut, men läser snart om det mest besjälade kapitlet (14).
Elefantupploppet i Skänninge 1806 finns här.
Titel: Valborgsmässoafton på Nytorps gärde : roman
Författare: Gunnar Nirstedt, 1965-
ISBN 9789178935031
Publicerad: Stockholm, Modernista, 2020