Benoît heter huvudpersonen i Lise Tremblays Djur. Som helgonet som har gett namn åt gatan där en stor franskspråkig författare ligger och dör i en annan kortroman: Rue de Saint-Benoît i Det är allt. Tremblays Benoît har ännu inte nått acceptans och sitter i sitt Florida room; ett uterum helt opassande för klimatet i norra Kanada. Det är allt för Benoîts sjuke hund Dan, och för hans granne Mina som har avsagt sig läkarvård för att hon blivit 80 år. Rémi, byns dödgrävare, stillar sin oro genom att ta isär och rengöra motorsågen.
Jag fastnade aldrig för Tremblays Saguenay, som utspelar sig i samma landskap, men jag blir väldigt gripen av Djur, med fina personporträtt och skickliga berättarnivåer. Genom en berättelse om en man och hans hund skildrar Tremblay dialogen mellan byn och årstiderna, det vilda och det lantliga, land och stad, stammen och det moderna rättssamhället.
Det nätta formatet gör sig perfekt i hängmattan, eller när man snabbt behöver förbereda sig på att dö.
Titel: Djur
Författare: Lise Tremblay
Översättning: Elin Svahn, 1986-
Originalets titel: L’habitude des bêtes
ISBN 9789189105171
Publicerad: Malmö, Rámus, 2021