Oerhört gripande och oerhört vacker. Ilya Kaminskys poesisamling De dövas republik är bland det finaste jag har läst. Hur stor en människa kan vara. Hur liten. Hur tyst.
I staden Vasenka samlas stadsborna framför en dockteater. Petja, en döv pojke som inte hörsammar militärens uppmaning, skjuts till döds. Stadsborna protesterar genom att bli döva. I pojkens namn.
Poesisamlingen har formen av ett drama i två akter där staden är kören, berättar Kaminsky. Tid, verkan och tystnad organiserar en sekvens händelser av våld, civilt motstånd och vardagliga kärlekshandlingar som ofta utförs med stor ömhet: ”på balkongerna vinden som smeker tvättlinorna” skriver Kaminsky i karaktärslistan.
Också innan översättaren Lars Gustaf Anderssons efterord, då läsaren får vetskap om författarens speciella belägenhet, slås man av hur den uppmålade världen är tyst. Snön faller, ibland i oväntade riktningar. Föremål återkommer tematiskt. Röda tomater. Rollspel, som när dockspelarens hustru har avrättats:
”Hennes strukna
strumpor.
Jag står framför
spegeln.
Provar min hustrus röda strumpor”
(ur Hennes klänningar, I.K., s.39)
På stadens olika scener växlar kroppen mellan att vara kommunikativ med de sina, och att vara transaktiv med fienden. Dockteatern är sitt eget rum, staden sin egen karaktär: ”Snön faller i stadens öron.” Poesisamlingen illustreras med bilder på teckenspråk, som förstärker behovet att behöva skapa ett språk okänt för myndigheterna.
”Stad// Folkmassan betraktar//jordens// berättelse”, lyder en av de sista dikterna, som bara kommuniceras med dessa tecken.
Personligen hade jag föredragit om den avslutande dikten I fredstid inte hade ingått; jag kan själv applicera verket på många samhällen.
Kaminsky skildrar med sina litterära dioramor diktaturens omöjliga vågskål med motståndet och maktens hämndaktioner med kollektiv bestraffning av (o)skyldiga civila. Vad ska en människa göra inför ondskan?
Spela roll, spela en roll. Det är poesi som utmanar och lyfter.
Ilya Kaminsky föddes 1977 i Odessa, nuvarande Ukraina. Som barn skrev han poesi på ryska. Familjen fick politisk flyktingstatus i USA 1993 och flyttade dit när han var 16 år. När hans far dog ett år senare började Ilya Kaminsky skriva på engelska, för att hans familj och vänner inte skulle kunna förstå. ”I myself did not know the language. It was a parallel reality, an insanely beautiful freedom. It still is”, sa han i en intervju 2006 [1]. Kaminsky var med och grundade gräsrotsrörelsen Poets For Peace som reaktion på kriget i forna Jugoslavien.
Titel: De dövas republik
Författare: Ilya Kaminsky
Översättning och efterord: Lars Gustaf Andersson, 1960-
llustrationer: Jennifer Whitten
ISBN 9789189105270
Publicerad: Malmö : Rámus, 2021
Ref [1]: Ryor, C. M. (2006). Interview with Ilya Kaminsky. Legal Studies Forum, 30, 195–200.