Ett jordskred ner i diamantgruvorna, där berättelser och leenden är mänsklighetens facklor.
På baren Mamba kulminerar de backanaliska nätterna med Skurkens dans, en kroppens berättelse som är omöjlig att göra nykter. Hawaianska gitarrer, congas, cymbaler, vibrafoner – Fiston Mwanza Mujilas välljudande och dynamiska språk jazzar genom romanen. Mambo är sin egen värld med rikedom som enda värdehierarki.
Fantasier om världen är nog så bärkraftiga som sanningen i detta postkolonialismens och inbördeskrigets ground zero, fyra, fem decennier tillbaks. Människor dras från Zaire till diamantgruvorna i Lunda Norte i Angola där inbördeskriget rasar. Madonnan Tshiamuena härskar över gruvan där ras, lömska vatten och sjukdom slukar arbetare. Tshiamuena är urgammal och moderlig. Tshiamuena känner bolagsinnehavare och sägs kunna hitta seriösa köpare till stenarna/rådiamanterna, men arbetarna säljer dem själva till underpris: ”Pengar från stenen är gjorda för att slösas för att beveka jordens andar.”
Gruvan är en plats där normativa åtaganden och sociala band har kastats i smältdegeln: ”Exilen befriar en från och löser en gång för alla upp traditionens tyngd och den trånga korsetten av släkt- och vänskapsförbindelser”, skriver Mwanza Mujila. ”Den tillåter individen att uppskatta de mjuka kanterna runt sin egen existens och ger en möjlighet att för en gång skull i livet bära ansvar för sina egna handlingar.”
Gatan i Lubumbashi i Zaire har sin egen samhällsstruktur. Hemlösa barnet Sanza har flytt familjens sociala förväntningar, Ngungi har flytt från exorcism för häxeri. Eller hur det nu är med den saken. Sanza tas upp i Molakisis gäng efter att ha skrämt bort Finansinspektörerna – vuxna som avkräver gatubarn skyddspengar. En barmhärtig samarit hjälper Sanza, men visar sig snart tillhöra underrättelsetjänsten. Österrikiska författaren Fritz Baumgarten släpar runt på en resväska full av manuskript och stryker sina fraser så fort han skrivit dem. Namnet är lånat från 1800-talskonstnären och sagoillustratören Fritz Baumgarten som bland annat illustrerat Bröderna Grimm.
Skurkens dans handlar om strukturell social orättvisa och distraktion, och överröstar kolonialmakternas utsagor. I en underbar passage tycker de synd om den vita hälsovårdsexpeditionen som måste resa så långt bort från sina föräldrar. Skurkens dans är också en stark roman om berättandet och dess kraft, det fantasifulla tänkandet som social valuta och livsmust. Teman omarbetas och berättas på nytt av olika karaktärer. De har lärt sig hantera tillvarons oförutsägbarhet genom att anpassa sig och återuppfinna sig själva och varandra, men det är aldrig svårt att förstå hur scenerna ska höra ihop. Klassisk västerländsk kanon namedroppas för läsaren, som Väggen av Marlen Haushofer. Handke, Rilke.
Språket är hett, glatt, fullt av rörelseverb. Meningarna kan vara lika korta som Fleur Jaeggys, men även långa och melodiska. Det är upprepningar i ”blastfemiskt överflöd”, av en kör som ett ”intellektuellt jordskred”. Svenskan flödar hela tiden naturligt, översatt från franskan av Elin Svahn.
Fiston Mwanza Mujila är född 1981 i Demokratiska republiken Kongo och bosatt i Graz, den pittoreska österrikiska stad där Bart Moeyaerts vuxenroman utspelar sig (här). Mujilas flerfaldigt prisbelönta debutroman Tram 83 (Rámus, 2016) har uppmärksammats för sin briljanta stil, språk och realism, men anklagades också för att vara sexistisk och misogyn i sin skildring av prostituerade svarta kvinnor, vars kroppar ska ha framställts som förbrukningsvaror.
Författaren verkar ha tagit lärdom och visar att hans intention inte var den ytliga, för i Skurkens dans förtydligas kundernas könstillhörighet (både män och kvinnor, står det på flera ställen inom parentes). “För mig, till skillnad från den finniga Sanza, är dessa sexhistorier ingenting jag vill belasta hjärnan med”, låter Mujila en berättare säga. Det är också påtagligt att de enda kroppsliga upplevelser som egentligen återges i den här romanen är Skurkens dans, synförnimmelser vid fluktuerande medvetande, och en dov huvudvärk av lim. Inte ens gatubarnet Sanza som blir torterad och korsfäst får återge hur kroppen känns. Mujila hittar väl något mellanläge i nästa bok.
Lunda Norte är en provins i Angola, där ekonomin domineras av diamantgruvindustrin. I Angola bröt inbördeskrig ut efter självständigheten (1975-2002) och oplanerade, olagliga stadsbyggen uppstod i diamantfälten. Efter fredsfördraget 2002 har statlig kontroll, stadsplanering och försök att bygga ut infrastrukturen tagit vid, men parallellsamhällen med ekonomiskt och socialt utanförskap finns kvar.
Titel: Skurkens dans
Originalets titel: La danse du vilain
Författare: Fiston Mwanza Mujila, 1981-
Översättning: Elin Svahn, 1986-
ISBN 9789189105294
Publicerad: Malmö, Rámus, 2021
Rec-ex? Nix