Medan Fumio Sasakis första bok Hejdå saker förmedlade ett nytt sätt att förhålla sig till ting är Sasakis uppföljare Hello, habits lite av en besvikelse. Det enda som känns fräscht är Sasakis hårda attityd till sin mobiltelefon.
Sasaki berättar hur han slutat dricka alkohol och äta godis, stiger upp tidigt, schemalägger sin dag, äter samma mat och köper samma livsmedel. Han lever som en urban, uppkopplad asket.
Efter att ha återberättat marshmallowtestet relaterat till dagens kunskaper om dopamin, och hur andras tips på kognitiva förhållningssätt kan vara till nytta för att motstå frestelser, följer Sasakis egna tips för att skapa nya vanor. Det mesta är bekant från liknande litteratur. När författaren refererar till både zenbuddister, Hemingway, Gretchen Ruben och Stephen King – populärkulturella fenomen som förvisso har varit öppna med sina vanor – blir resultatet både ytligt och spretigt. Vad tillför egentligen den här boken? Den är kompakt men inte ens supersnyggt paketerad.
45% av människans handlingar är vanor, skriver Sasaki, och det är naturligtvis värt att fundera över hur en fördelar sin tid. Men frågan jag ställer mig efter Hello, habits är snarare om det är värt att hoppa av det ekorrhjul konsumtion och förvärvsarbete innebär, när det goda arbetet samtidigt ger tillvaron stadga och mening? Målet med Sasakis långtgående minimalism var ju att göra sig själv oberoende och han verkar ha fallit ner i ett hål. Resan slutar med pannan i yogamattan i ett kalt rum.
Hejdå saker av Fumio Sasaki finns här.
Titel: Hello, habits : a minimalist’s guide to a better life
Författare: Fumio Sasaki, 1979-
Översättning till engelska: Eriko Sugita
ISBN 9781324005582
Rec-ex? Nix