I Alva Froms debut odlar berättarjaget alldeles för många växter i sin etta efter en separation. Han sökte en blomma och fann ett hav. From underhåller läsaren mellan pass av ångest.
När jaget blir stor ska hon komma över sitt ex. Hon var så bra på att göra hans liv lättare och roligare, när hon inte förstörde allt genom att envisas med att vara sig själv, eller tog upp egen plats i relationen.
Jag råkar läsa Froms luftiga volym parallellt med Jeannette Guerrasios Remediation of the Struggling Medical Learner. Kan man förvänta sig att en partner omfamnar och accepterar ett traditionellt rollkontrakt? Har man rätt att kräva det? Är rollen rimlig och rättvis? Om alla går omkring och är autentiska hela tiden, hur ska då våra relationer och våra samhällen fungera?
Pina över dåliga relationer, som egentligen som bäst är över, hör den unga vuxentiden till. Det är en stillbild ur en utvecklingsroman. Omslaget ser också ut som en stillbild, en speglad anatomibild – av ett bäcken? Circulus willisi?
Jag tycker om att From sätter spiken på det allmänmänskliga, att ingen utom kanske våra föräldrar är intresserade av våra okamouflerade jag, och till och med de föredrar att vi lägger band på oss. Harmoni kallar From det resignerat. I filmen Indochine ger en kinesisk kvinna relationsråd till Catherine Deneuves förtvivlade, passionerade karaktär: hemligheten bakom ett lyckligt äktenskap är likgiltighet. Vem kan inte känna sympati med berättarjaget som kämpar med tårarna?
Vattna dina växter, kära du. Vattna på.
Jag gillar också att Froms debutbok står bredvid min i stadsbibliotekets hylla. Fro Fro.
Det kommer kanske mera senare.
Alva From kommer till biblioteket i Lomma torsdagen den tredje mars.
TItel: En tröskelroman
Författare: Alva From, 1991-
ISBN 9789189389090
Publicerad: Stockholm, Nirstedt/litteratur, 2021