När jag läst ut Lina Schollin Asks sorgebok Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död är jag så söndergråten att jag inte kan visa mig ute. Själv barnläkare skriver Schollin Ask om tiden efter att hennes förstfödda dotter Ingrid dog oförklarligt innan hon ens fyllt två år. Döden är obarmhärtig, sorgen obarmhärtig och återvändandet till arbetsplatsen och akutrummet där Ingrid dödförklarades är obarmhärtigt. Som ljuspunkter finns mellansystern som föds en kort tid efteråt. Äktenskapet som håller. Grannarna. Gemenskapen med föräldrar med samma erfarenhet.
Jag köpte boken på Bokmässan 2019 men har inte förmått mig att läsa den. Nu är min yngste sju år och inte lika sårbar. Nyligen rättade jag honom hos tandläkaren när han sa att han hade en syster och en bror. Barn håller minnet av sina döda syskon vid liv, ibland bättre än föräldrarna.
Barmhärtigt nog är Klättra så högt du vill luftig läsning. Den börjar poetiskt stiliserat med tre svarta askar, men övergår snart i rak berättarteknik. Det finns inflikat råd från psykologen som stöttar genom sorgebearbetningen. Fula känslor som ingår i sorgen får också plats – ilska, otacksamhet. Ånger över att inte ha förmått sig att hålla sitt döda barns kropp. Jag tycker om valet av hur begravningen skildras. Själv läkare uppskattar jag också att jag slipper sjukhusdödar ur ett amatörperspektiv.
En gripande berättelse som främst riktar in sig på själva sorgeprocessen och kan vara till stöd, tröst och förståelse för sörjande och anhöriga. Jag har ett nyuppväckt intresse för döden efter pappas bortgång.
Författare: Schollin Ask, Lina, 1977-
ISBN 9789113096285
Publicerad: Stockholm : Norstedts, 2019