Corinne eller Italien kom i svensk nyöversättning av Jan Henrik Swahn i höstas. 1800-talsromanen följer en intellektuell, passionerad huvudperson som försöker forma sin identitet som konstnär, författare, sällskapsmänniska och kärlekspartner. Det är extra svårt när man är kvinna och lever i exil.
Om nutida exilromaner handlar om vilsenhet, språksvårigheter, fattigdom och saknad utspelar sig Corinnes plåga i storvulna miljöer i Italien där kultur kan erbjuda ett hem. Corinne är en kulturman i kvinnodräkt. Romanen är lika mycket en lärobok i konst- och litteraturhistoria med detaljerade utläggningar om viktiga verk, upphovspersoner och platser. Jag har läst halva romanen och har gett upp hoppet om att avsluta den. Jag håller redan på med ett likartat läsprojekt för att ta mig igenom det här året: jag ligger platt på mage och låter livet promenera över mig medan jag läser Proust. Man kan bara öppna boken och försvinna.
Rätten till likabehandling; gränsen för individens frihet och möjlighet att följa sin passion; kulturutbyten i Europa – Germaine de Staëls roman är ännu relevant.
Kan någon visa vägen till Arkadien? löd en OBS-rubrik för ett par år sedan av latinforskaren och skribenten Anna Blennow.
Corinne kan.
Titel: Corinne
Författare: Germaine de Staël-Holstein, 1766-1817
Översättare: Jan Henrik Swahn
Publicerad: Stockholm, Natur & Kultur, 2022