Jag föll för skyddsomslaget, en vaxduk i retrostil med trasiga tennisracketar. I Storbritannien under 1960-talet inleder Paul, som fortfarande går i skolan, en kärlekshistoria med den betydligt äldre Susan från samma tennisklubb. Men Susan är gift och när relationen uppdagas blir de uteslutna ur tennisklubben. De lämnar byn och Susans våldsamme make. Paul bryter med sina föräldrar. Genom Susans fuck-you-kapital kan Paul och Susan flytta till London där Paul utbildar sig till jurist. Kärleksrelationen och livet är komplicerat.
”Skulle ni hellre älska mer och lida mer, än att älska mindre och lida mindre? Det är nog, när allt kommer omkring, den enda riktiga frågan”, inleder Barnes denna sin trettonde roman. I retrospektiv, med retoriska frågor i dialog med sitt yngre jag utforskar Paul sin första, viktiga kärlekshistoria och hur den format honom.
Den enda historien (2018) är uppdelad i tre delar, typiskt Barnes narrativ. Varierade berättarperspektiv gör verket intressantare. Romanen följer Paul, den första delen är nästan skriven som romance. Andra delen kännetecknas av realism och undersöker relationsproblem, med en yttre berättare som använder andra person. Lite som Agneta Pleijels Doften av en man (2017), där berättaren verkar tala till sitt yngre jag, men hos Barnes är mottagaren mindre tydlig.
Klass, generationsmotsättningar, missbruk, misshandel, brittisk miljö, 1960-tal – många teman tilltalar. Jag gillar de nyanserade reflektionerna om relationer och om kärlek, som närmast för tankarna till Erich Fromms Kärlekens konst (1956).
Jag älskar tragiken i Barking up the wrong tree. Susan och Paul har i långa loppet inte möjlighet att gengälda varandras känslomässiga och praktiska investeringar. Paul lämnar Susan, men han inleder aldrig någon ny, djup relation. Han inrättar sitt liv med bekväma emotionella och sociala åtaganden. Paul inser att också de som verkar ha misslyckats i relationsspelet och synes dömda att leva ensamma kan ha fått erfara kärlek:
”Susan hade påpekat att varje människa har sin kärlekshistoria. Även om den var ett fiasko, även om den rann ut i sanden, aldrig tog fart, hade alltsammans funnits med i tankarna från början: det gjorde den inte mindre verklig. Och det var den enda historien.” (J.B., s.247)
Är det värt allt? Eller intet?
Titel: Den enda historien
Originalets titel: The only story
Julian Barnes, 1946-
Översättning: Mats Hörmark, 1942-
ISBN 9789137153124
Publicerad: Stockholm, Forum, 2018