Ännu en glädjespridare till Rámusroman. Marzahn mon amour utgår från en medelålders författare med namnet Oskamp som har blivit refuserad. Hon skolar om sig till fotvårdare och tar jobb i Marzahn, ett område i gamla Östberlin karaktäriserat av speciell sorts monoton bebyggelse. Stadsdelens åldrade befolkning, dess generationstyper och kvinnorna som arbetar på fotvårdskliniken skildras på ett lekfullt sätt. Fotvårdskliniken får människorna att lättare fördra livets prövningar.
Genom hela romanen prisar Oskamp små människor som uträttar stordåd i det tysta. Det är inte ord som behövs för att uthärda livet, utan människor och beröring. Kroppsliga praktiker som bad och massage kan förjaga smärtan. En dagsutflykt med arbetskamraterna med aperol spritz och en vackert dekorerad tånagel lyser upp.
Jag gillar omsorgen, parallellerna med det omtumlande, stora: ”Fru Janusch bar bort sin makes liv, lass efter lass, dag efter dag.” Fotvårdare Oskamp filar förhårdnader och smörjer.
Jag fastnar lite extra för berättelsen om 80-åriga Gerlinde Bonkat som flytt Tyskland under andra världskriget. Hon får jobb på ett barnhem i Berlin och räddar ett blåfruset spädbarn (Peter Freitag!) vars framtid förblir okänd. Gerlinde får aldrig veta om hennes far lever. Hon utbildar sig till sjuksköterska, uträttar sitt arbete, lever i enkelhet: ”Fru Bonkat är perfekt nunnematerial, en nunna utan kloster, en emanciperad nunna i vilt tillstånd, en nunna i höghus.”
Jag gillar klarsyntheten, livet som ett förlustspel. Jag gillar tankarna kring medelålderns osynlighet och om åldrandets kroppsliga motgångar. Den återkommande liknelsen om livet som en simtur för tankarna till Houllebecqs Konkurrens till döds. En dödssjuk åldring misstänks ana vem Godot är. Tankarna går också till The Managed Hand av Miliann Kang, som handlar om nagelsalonger och deras mellanmänskliga och samhälliga praktiker.
Det står ingenstans, men också Jesus tvättade andras fötter. Jesus skulle ha gillat Katja Oskamps Marzahn mon amour.
Marzahn var ursprungligen en by som idag hyser ett av de största s.k. plattenbau-områdena, prefabricerade bostadskomplex som byggdes på 1970- och 80-talet.
Katja Oskamp är en tyskspråkig författare med bakgrund inom teater och kreativt skrivande, som har skolat om sig till fotvårdare. Den engelskspråkiga översättningen av Marzahn mon amour belönades med International Dublin Literary Award 2023.
Sara Eriksson, som har gjort översättningen till svenska, har tidigare översatt Felicitas Hoppes Förbrytare och förlorare (här), också den en utmärkt mix av lössläppt stollighet och allvar.
Titel: Marzahn mon amour
Författare: Katja Oskamp, 1970-
Översättning: Sara Eriksson, 1984-
ISBN 9789189105546
Publicerad: Malmö, Rámus, 2023
Rec-ex? Nix