Jag minns när jag först såg boken på ett bokbord på Malmö Opera. Jag läste baksidestexten. La tillbaka den. Titeln har bränt mig varje gång därefter. Jag trodde aldrig att jag skulle vilja läsa den och flera belgiska bokhandlare vägrade ta in den i sitt sortiment. Men tiden går och jag funderar kring passivitet, underlåtenhet och ansvar. Fiktion kan vara ett sätt att försöka förstå ondskan och utmana sig själv.
Det är den belgiske seriemördaren och pedofilen Marc (“M”) Dutrouxs ex-fru Michelle Martin som är berättare i Kristien Hemmerechts romanfantasi. Titeln syftar på hur Michelle, medan M avtjänade ett kortare fängelsestraff i början på 1990-talet, matade M:s hundar men lät två kidnappade flickor i lågstadieåldern svälta ihjäl i en grotta i källaren. Vem kan göra så?
När berättelsen börjar avtjänar hon sista delen av sitt fängelsestraff och ska snart friges till ett kloster. Hon kallar sig själv Odette, som Swanns kärlek. Hon ska skaffa en grön papegoja hon också ska kalla Odette. Det är oklart om det är Odettes medvetandeström eller Odette-papegojan som står för de karaktäristiska upprepningarna genom romanen. Berättelsen mässas med omtag, nästan helt i inre monolog.
Ibland fantiserar Odette om att ha gjort motstånd. Saker hon skulle ha gjort och sagt till M. Jag bara skojar, säger Odette på nästa rad, då skulle jag ha varit död.
Odette berättar om en barndom med frånvarande pappa. En mamma med självskadebeteende, tvångssyndrom och städnoja. Som vuxen har Odette kontakt med psykiatrin. Odette, ser läsaren mellan raderna, tror att lydnad, stillhet och känslomässig återhållsamhet gör att hon är säker och kommer att belönas i det långa loppet.
Hon möter M som har vuxit upp i Kongo under kolonialväldet. En kall, otäck karaktär. Hans barnsköterska har förbjudits ha känslomässig kontakt, av risk att han ska rövas bort och användas som medicin av någon häxdoktor, berättar Odette. M:s far säger att M har Kain-komplex. Att han alltid vill vara bäst och kan döda av avundsjuka. Odette ska göra som M säger, aldrig utmana honom, råder M:s far.
M missköter sin hygien, deras ekonomi, är kriminell, missbrukar och tvingar Odette och barnen att bo åtskilda från honom i ekonomisk och känslomässig misär på en förfallen släktgård. Kontrollen och förnedringen är vardagsmat.
Odette återvänder till tidpunkten då hon borde ha lämnat honom: han kommenderar henne att hämta varsitt glas coca-cola till honom och hans far. En enkel handling för att visa att hon lyder hans instruktioner. Deras baby sover på övervåningen.
För att bevara sin känsla av moralisk överlägsenhet i fängelset jämför sig Odette med Geneviève Lhermitte, en belgisk kvinna som mördade alla sina fem barn och därefter försökte begå självmord. Det går utanför boken, men den verkliga Lhermitte dömdes till livstids fängelse och överfördes 2019 till psykiatrisk vård. Hon accepterades för eutanasi 2023, på 16-årsdagen för mordet. Lhermitte dödade alla sina egna barn med kniv. Ändå är det Odette som är Belgiens mest avskydda kvinna. Odette, som har tagit hand om sina egna barn, får inte ihop det. Hennes kriminalvårdare råder henne att fokusera på sin egen skuld.
Vem är hon? Vem kunde hon ha varit? Du kunde ha kört skåpbilen med de bortrövade flickorna till en polisstation, säger hennes kriminalvårdare. Du valde eller inte valde. Svaret, som inte är lätt att hitta, är det intressanta med romanen.
Hemmerechts låter också Odette lägga fram kriminalvårdens val att se M:s telefonsamtal från fängelset hem till Odette som något positivt. Kvinnan, samhällets behändiga kudde. Telefonsamtalen togs med i beräkningen för villkorlig frigivning av M. På telefon kunde M fortsatta att kontrollera Odette. Hon matade hundarna.
Huvudproblemet med romanen är samtidigt att det är Odette själv som berättar. Urskuldandet. Förläggandet av skuld och ansvar utanför sig själv.
Vem är hon? Behöver vi veta? Ska hon få komma till tals, ens som fiktiv karaktär?
Verklighetens Michelle Martin arresterades 1996, dömdes 2004 till 30 års fängelse för sin medverkan i brotten. Hon frigavs villkorligt 2012 med överenskommelsen att hon skulle tillbringa ett decennium i ett kloster i Malonne i Belgien. Klostret las ner 2015 och nunnorna flyttade till Notre-Dame-du-Chant-d’Oiseau utanför Bryssel.
Kristien Hemmerechts (Bryssel, 1955- ) inledde sin litterära bana 1996 med noveller utgivna på engelska. Hennes första berättelser och romaner på flamländska uppskattades för sin personliga stil och för ett kvinnligt men inte feministiskt perspektiv. Hemmerechts uppfattades som en ny röst i den flamländska litteraturen. Hon är professor i engelskspråkig litteratur vid Katholieke Universiteit Brussel och har gett ut ett stort antal verk.
TItel: Kvinnan som matade hundarna
Titel i original: De vrouw die de honden eten gaf
Författare: Kristien Hemmerechts
Översättning: Olov Hyllienmark, 1965-
ISBN 9789186703486
Publicerad: Malmö, Rámus, 2015