Mariabiotoperna är en poetisk pilgrimsvandring i naturens katedral. Ett passivt studium av nordisk tystnad inriktat på botanik, ljus och flöden. I det andlösa finns ingen strävan efter fullkomlighet, bara här och nu. Ljuset verkar på avstånd.
Det är inte naturen som är konstnären. Casper André Lugg, tolkad av Ann Jäderlund, skriver en melodisk poesi med rytm, inrim och ordklyvningar att begrunda: ”sår syn bar”; ”långsam färg syn för flamma”.
Det är lättare att peka på vad Luggs dikt inte är. Inte panteism även om naturen rymmer ljuset. Det handlar om diktjagens närvarande blick på naturen, mötet självt, inte om något absolut, skapande väsen (fast ljuset antyds vara sådant: ”även i snön//dina kvartsvita ögon”).
Det är heller inte den romantiskt besjälade naturen. Det organiska är bortom individen – det komplexa nätverket, väven, biotopen – som ett lånat hölje. Skogen framställs heller inte som någon social möjlighet för människan. Diktjaget är ensam människa bland tusen andra blad.
Det finns ingen nyckel till titeln, Mariabiotoperna, inget för- eller efterord. Inget pekar tydligt på Marias helgonskap, eviga jungfrudom eller förbön för de trogna på jorden, men ordet bön återkommer. En kan föreställa sig att raderna rymmer den traditionella uppfattningen av Maria som förlåtande jämfört med medeltidens stränga majestät:
”Björk jag håller rösten
din eld är för klar
det är inte du som viskar
värme som inte vitnar”
Uppvuxen i bibelbältet ser jag ett diktjag som kan vara den himmelska förmedlerskan i jordposition. Hon ser på naturen som om hon kunde mildra och förändra den stränga domen (”jag läste om havets försurning // kiselalgerna // och bönen formad av glas”) . Det är också lätt att läsa in referenser till helige ande (”luften mellan oss heliggör”) och sakramenten (”närvaro spränger ritualen”).
Men dikterna skulle lika gärna kunna skildra scoutvärlden. Enstaka naturvetenskapliga termer ankrar poesisamligen i vår tid. Ett nordiskt oknytt har också letat sig in i texten: ”träd ansikte bark ansikte”.
Lugg är helt enkelt egenartad:
”bios topos dina minsta
vittna lilla hjortklöv”
Jag älskar nyorden: frölätta, näthinnemjuka, själshöjd. (Vilken verkshöjd!) Jag älskar det ömsinta förhållandet till det lilla. Det finurliga och lekfulla språket som utgör stammarna i Luggs skog: ”det här bladet är inte nog för att rymma det här bladet”.
En försonande poesisamling, stick i stäv med Lynn White Jr:s uttalade åsikt att kristendomen är utgångspunkten för miljöförstöringen och direkt orsak till vår ekologiska kris.
Casper André Lugg (1985-) är en norsk poet som debuterade 2012 med Lite rekviem som handlar om hans fars död. Han har gett ut sex diktsamlingar och hans Nymånedagene har beskrivits ”tilhører en søkende religiøs tradisjon” [1] – kanske också giltigt för Mariabiotoperna. Genom denna poesisamling introduceras nu Lugg på svenska.Jag läser gärna mer av Lugg i denna spännande översättning.
Titel: Mariabiotoperna
Författare: Casper André Lugg
Översättning från norska: Ann Jäderlund
ISBN 9789189105614
Publicerad: Malmö, Rámus, 2023
Rec-ex? Nope
[1] https://www.boktips.no/skjonnlitteratur/lyrikk/intervju-med-casper-andre-lugg/, accessed 2023-12-13