Tills alla dör av Diamant Salihu är en journalistisk dokumentär från 2021 om gängvåldet i Järvaområdet. Jag fick den rekommenderad av en kollega en av de där morgnarna när vi skakat på huvudet under pulsmötet. Ett rån mot Forex växlingskontor blir startpunkten för en våldsspiral där tio unga män dör.
Salihu skildrar begravningar, citerar socialtjänsten och återger föräldrar, syskon och lärare. Han berättar om återanpassningar och fläckfria drogtester, men också hur en advokat råder sin unga klient att tiga och ger honom i uppdrag att leverera knark till en kändis. Händelsförlopp speglas löpande genom citat från gangsterrap.
Det är den vanliga historien. En och en kan de vara ensamma, osäkra, sköra unga män. Samtidigt är de kaxiga, asociala, dödliga unga män. Ingen i den här förorten kan eller vill medverka i polisutredningarna, men det är samhällets fel att brotten inte klaras upp. Samhällets svek.
Jag lär mig ordet ”saneringsmord”. Ordet är fult, det har Salihu rätt i, men ur ett myopiskt perspektiv. Ordet är valt från samhällets sida. De gängkriminella ägnar sig åt samhällsomstörtande verksamhet. Ur samhällets synvinkel är människor som inte närmar sig samhället och samhällets regelverk ohyra.
Fattigdom, psykisk ohälsa, miljöfaktorer och manlighetsideal nämns som motiv. En A5 ägnas åt frågan om föräldrarnas ansvar och bristande barnuppfostran som orsak till våldet i förorten. Pappan till en mördad får ge röst åt åsikten att Sverige borde vara hårdare mot invandrare som är grovt kriminella och svara med utvisning. De unga männen som mördar är svenska medborgare, påpekar Salihu. Att omfamna religionen och välja Allah, skriver Salihu mot slutet, är ett sätt för några att få slut på våldet. Gå i kloster, Ofelia.
En gång bodde periodvis jag på Filippinerna, ett delvis laglöst land. Alla tog hand om sig själva. Man hade en tioliters vattentank och en reservdunk bensin när man skulle köra någonstans. Ingen inbillade sig att någon skulle komma till undsättning om man blev ståendes. Om någon blev mördad brukade man lösa det med blodspengar. Inte ens de som kunde betalade skatt, de fick ju ingenting för det.
Är det allas ansvar att se till att allas liv är meningsfulla? Alla drömmer om att något större ska komma till undsättning men har inte styrka, uthållighet och självuppoffring nog att vara med och bygga det. Människan gillar att bestämma själv. I det nyliberala tänket finns inget samhälle.
Diamant Salihus reportagebok är deskriptiv, det finns ingen tankeresa, ingen tydlig organisation av stoffet förutom kronologin. Jag uppskattar att Salihu ger så många människor möjlighet att medverka, ge röst och definiera sin identitet. ”Gud varför jag?” är inristat på Shayan Gaffs gravsten, det sista 22-åringen sa när han blev skjuten i ryggen. Ett förväxlingsmord. Det kan hända vem som helst.
Alla kallsvettiga kroppar som skakar av adrenalin. Som om det vore en överraskning: av narkotika och vapen går man sönder.
Berättartekniskt är boken mindre stilistisk och mindre fokaliserad än annat i genren och litar på att verkligheten bär verket. Kanske försöker den undvika att vara sensationalistisk, kanske är jag fel målgrupp. En intressant skildring där jag personligen hade uppskattat mer litterär journalistik och analys.
TItel: Tills alla dör
Författare: Diamant Salihu, 1983-
ISBN 9789189061842
Publicerad: Stockholm, Mondial, 2021