Jag önskar att jag hade haft reda på lite mer om hur det går till som ST-läkare, så att jag hade använt tiden bättre. Samtidigt känner jag tacksamhet över att ha fått utvecklas i min egen takt.
När jag började på ortopeden i Reykjavik 2008 tyckte jag att det var fantastiskt att jag kunde få betalt för att stå på operation. Det övervakande intellektet hade att välja och vraka bland alla detaljer som exponeras i ett nytt område. Kroppen var en upptäcksresa. När jag vid lyckliga tillfällen fick större uppdrag (underläkaroperationer av enkla slag) upptäckte jag att det inte alltid var så lätt, men att det fanns en trygg organisation runt mig och patienten. Vi vågade tillsammans. Det var en bra tid av flit, oro och lärdom.
Det speciella med att utbilda sig till kirurg är att även om alla vill att du ska lyckas kan det vara svårt för seniorerna att släppa kniven. Alla kirurger känner att de får operera för lite. Alla är inte är djupt bekymrade över att de juniora baxar Sisyfosblock medan de etablerade har sitt operationsutrymme ohotat en dag till.
Varje klinik har ett dolt regelverk i mer eller mindre medveten form. Det som har generell giltighet är att man blir kirurg genom att förbereda sig, öva och själv ta ansvar för sitt lärande.
När jag blev ST-studierektor i handkirurgi och skulle stötta unga kirurgers utbildning önskade jag att det fanns en bok om det som kallas the hidden curricilum. Kunskap som inte står på schemat eller framgår av läroplanen, utan tillvinns genom att uppleva ST-utbildningen. Hur blir man en bra kirurg?
Jag teamade ihop mig med Kristine Hagelsteen som är dubbelspecialist i kirurgi och barn- och ungdomskirurgi, ledande expert inom kirurgisk utbildning och forskar om lämpliga kirurger och ST-utbildning. Kristine Hagelsteen har varit ST-studierektor i barnkirurgi och övergripande ST-studierektor. Hon delar mitt intresse för hur man navigerar i kirurgvärlden, och hur man förfinar sina färdigheter på olika områden – från början, under den fortsatta karriären som specialist och överläkare, och som superspecialist inom sitt fält. Vi har mycket gemensamt i vårt sätt att tänka och har genom åren samlat på oss råd till oss själva som vi antecknat lite här och där.
Kristine har tidigare instruerat och tävlat i tennis. Jag hade instruerat och tävlat i kendo. Det finns många paralleller mellan tävlingsarenan och operationssalen. Att vara och göra sitt bästa, där och då.
Också som vuxen återvändare till pianolektioner och konsertmusik hade jag funderat på lärande och performance.
Vi skrev ihop våra bästa tips och råd i en kompakt bok med nyttjade marginaler, formgiven för att rymmas i kirurgens rockficka. Sist i boken finns ge-kniven-vidare-checklistan, lätt till hands.
Vi började skriva 2022 under annan titel och form. De vanliga förlagen kände att de inte kunde nå målgruppen – ST-läkare i opererande specialiteter. Lyckligtvis har maken ett mikroförlag. Efter att ha skrivit kvällar, helger och jourkompdagar är provtrycken nu klara. Det har varit ett jätteroligt projekt där jag har lärt mig massor av Kristine och njutit av hur hon inspirerar till arbetsglädje.
Jag älskar linjerna i titeln Knivkontakt och de vassa kilarna som ramar titeln. Kilen är den äldsta maskinen i mänskligheten och kniven dess förädlade form, som inte har ändrat sig nämnvärt sedan kilens uppfinning.
Titel: Knivkontakt : mot en kirurgisk karriär
Författare: Hanna Frost & Kristine Hagelsteen
Illustratör: Peregrin Frost
ISBN 9789153103868
Publicerad: Peregrin Press, 2024