Jag blev tipsad om Virginia Woolfs Vågorna av Hannele sommaren 2021. Den har tagit lång tid att läsa, jag fastnade för en fras med hög identifierbarhet tidigt i boken. Jag har aldrig sett mitt unga vuxenjags längtan formulerad så. Varje gång jag öppnar romanen återvänder jag dit.
Woolfs Vågorna publicerades 1831 och kan läsas på många sätt. Jag läser den som en biografi av de hinterland, de inre landskap och världar, som tillhör sex (sju) människor födda vid 1800-talets slut. Läsaren får följa karaktärernas röster genom olika stadier i deras liv. Korta monologer i polyfoni bildar tillsammans romanen. Inre liv och psykologiska tillstånd snarare än yttre handlingar och relationer ger karaktärerna ovanlig komplexitet och djup. Det är modigt att mejsla fram så många så ingående:
«Vindens andedräkt var som en flämtande tiger», sade Rhoda.
«Mannen låg dödsblek i rännstenen med avskuren strupe», sade Nelville. «Och när jag gick uppför trappan kunde jag inte lyfta foten mot det obönhörliga äppelträdet med dess stela silverblad. »
«Bladet dansade i häcken utan att någon blåste på det», sade Jinny.
«I det solheta hörnet», sade Louis, «simmade blombladen ovanpå det gröna djupet».” (V.W., s.107)
Genom texten sköljer vattnet, vågorna, det opersonliga och oförsonliga flödet som sveper med dem mot ett utfäst slut. Solen träffar allt. Karaktärerna famlar efter fotfäste och försöker trösta sig själva och varandra. Konkreta sociala sammanhang kan bli något de tar spjärn mot, men också motsätter sig. Att bli sedd, förd, rörd. Upprepningar och metaforer ger en poetisk, meditativ läsupplevelse.
«Om jag kunde tro», sa Rhoda, «att jag skulle åldras under strävan och förändring, skulle jag bli fri från min fruktan; ingenting består. Ett ögonblick leder inte till ett annat. Dörren går upp och tigern tar språnget. Ni såg mig inte komma in.» (V.W., s.113)
Delar av det som appellerar är nostalgi. Handskar och tedrickande. Middagar med ceremonial. Läsning i brasans sken. Naturen lyriskt vacker.
Att en roman utgiven hundra år tidigare kan säga så mycket om människan. Woolf fångar essensen av känslor, förväntningar och erfarenheter på ett sätt som fortfarande resonerar starkt. Det stilistiskt modernistiska, avsaknaden av konventionell narrativ progression eller linjär berättelse, bidrar till det beständiga, liksom temana identitet, medvetande och tid.
Hannele har läst här.
Titel: Vågorna
Författare: Virginia Woolf (1882-1941 )
Titel i original: The waves
Översättning: Jane Lundblad (1905-1986)
ISBN 9789176454824
Publicerad: Stockholm, Modernista, 2019