Jag fick praoplats på Skara Semin på högstadiet. Jag skulle ha stövlar, oömma kläder och matlåda. På morgonen tog vi ut frysta spermieprov ur en stor tank enligt böndernas beställning. Sen körde vi runt på bondgårdarna med vår kvävetermos och inseminerade kor. I ladugårdarna hängde planscher på avelstjurarna, blanka och muskulösa. Det var en avvägning av kvalitet och spermiernas prisklasser. Veterinären stoppade in hela armen i kon för att undersöka henne, sen gjordes sprutan iordning. Vi tog också prov på ensilage, det var 1980-tal och nytt med vita sockerbitar. Med en handdriven spiralformad borr tog man ut en plugg som skickades på analys för mjölksyrebakterier. Jag borrade.
Sanna Samuelssons Mjölkat handlar om bonddottern som vuxit upp och återvänder till gården. Grannpojken bor kvar och den invigde ser spår av en arbetsam, naturlyrisk barndom. Nu är huset är sålt, djurhållningen nedlagd, allt är vitt och fräscht. Men ägarna är bortresta på sommarsemester och berättaren flyttar in i huset och tar över det.
Redan innan denna twist är jag förtjust i romanen. Språket är så suggestivt, gungigt, rytmiskt: ”Längre bort på åkern låg en sönderriven ensilagebal med sina inälvor blottlagda för alla att se. Och hettan var som klistrad över träden.” Den sinnliga aspekten är framträdande. Naturen ett typiskt svenskt subjekt. Också tematiskt överraskar romanen med kunskap om kor, mjölk och småbruk utan att undervisandet känns påfluget (förutom vid redogörelsen för nötkreatur-raserna). Det är lite ekoroman över det. Vidden av berättarens precisa botaniska terminologi får läsaren att känna att hen bara har gläntat på dörren. Här finns enorma mängder kunskap som håller på att gå förlorad. Upplägget med husockupationen skapar spänning genom hela romanen.
Sanna Samuelsson utforskar relationen till det småskaliga jordbruket och mjölkkorna. Ett bondskt sätt att förhålla sig till kropp, reproduktion och avel ger en oväntad inramning till de lesbiska sexscenerna. Jag älskar parallellerna till samhällsomställningen och de utsuddade gränserna i hierarki och biologi mellan människa och djur. Handlar romanen om kor eller om kvinnor?
”Hissen landade mjukt trots sitt väldiga fall och magen vändes. Där jag stod kvar och tittade på mig själv i spegeln var det som om nån stirrade på mig, försökte titta ut ur mina ögon. Det måste vara något jag glömt, tänkte jag. Och det där främmande bara stirrade på mig, inifrån mig. En kos blick är obarmhärtig”, tänker berättaren. Orwellskt eller Kafkaeskt?
Sidoberättelsen om Diana, en karaktär som har lämnat både Max och berättaren, hade kunnat utvecklas från mer än teaser och katapult. Max såriga uppväxtförhållanden, en mor med antydd psykisk sjukdom; distansen mellan berättaren och hennes mor. Det finns många trådar. Så många kor, så mycket mjölk.
Jag tänker på Hanna Nordenhöks Underlandet (bedragare), på Ester Blenda Nordströms En piga bland pigor (mjölkning), och Marieke Lucas Rijnevelds Obehaget om kvällarna (queer uppväxt på bondgård). Men också Clarkson’s Farm, en brittisk TV-dokumentärserie som följer Jeremy Clarkson (från Top Gear) när han försöker driva en tusen hektar stor gård i England. Raka fakta, bankmän, regelverk.
Det är försent för den svenska småbrukaren, för sent för tjuren som rationaliserats bort. Sanna Samuelssons berättare är pragmatisk i replik men nostalgisk i handling. Såhär fåfängt är det att försöka återvända. Även om doften av hö och den rustika miljön minner om en enklare tid utan skärmar var det en slitsam tillvaro med dålig lönsamhet. Vi må längta efter gemenskap och en närmare relation till naturen. Men det hårda arbetet? Tragedin i att ha fått sitt livsverk likviderat efter att ha gått upp klockan fyra om morgonen? Efter att ha röjt sten för hand?
Mjölkat är en yppig roman. Ett bokslut över småbrukaren.
Titel: Mjölkat
Författare: Sanna Samuelsson
ISBN 9789100199357
Publicerad: Stockholm, Albert Bonniers förlag, 2023