Helga älskar sin make, den äldre prästen Gregorius, som är varm och seende. Trots att kärlekslivet är fint saknar de barn. Helgas faster är jordemor och föreslår en utomäktenskaplig affär för att lösa barnlösheten. Klas Recke har passande utseende. Han är diskret och rutinerad. Men Helga blir inte gravid och vänder sig till doktor Glas. Vägen är kantad med goda intentioner.
Befruktningens nyckfullhet, de involverades välvilja och (o)avsiktliga skadeverkningar, och läsarens förförståelse för att pastor Gregorius ska dö flätar intrigen i denna spinoff på Söderbergs roman från 1905: “Jag, medicine licentiaten Tyko Gabriel Glas, som stundom hjälper andra men aldrig har kunnat hjälpa mig själf, och som vid fyllda trettitre år aldrig har varit när en kvinna.”
Helga berättar i första person. Fru Gregorius är en ovanlig relationsskildring av trygg, kärleksfull, nästan paradisisk närhet som jag vill dröja kvar i, och läsaren får också fina bilder om barnlängtan.
Det är befriande när kvinnliga karaktärer skrivs loss ur den manliga blicken. Nu har jag inte kvar Bengt Ohlssons Gregorius, men jag kan minnas den ungefärliga frasen ”Det är något horaktigt över henne”. Nilsonne låter Helga vara människa och ger henne handlingskraft och mer kontroll över sitt liv.
Patos för kvinnors hälsa och rättigheter, och vikten om kvinnors kunskap om kroppen för tankarna till Rakkniven om fröken Julie av Eva Ström, som också är både läkare och författare.
Det är poetisk rättvisa att prosten blir den som dör. Så här olyckligt blir det när sexuell och reproduktiv hälsa inte kan värnas på grund av okunskap, hysch-hysch och patriarkala normer.
Åsa Nilsonnes Fru Gregorius bidrar till den pågående diskussionen om representation och maktstrukturer inom litteratur.
Titel: Fru Gregorius
Författare: Åsa Nilsonne
ISBN 9789127188907
Publicerad: Stockholm, Natur & Kultur, 2024