Cecilia Hanssons åttonde egna (under)verk är en essäroman om livet, döden, Kafka, litteratur och tuberkulos. En egensinnig blandform jag blir alltmer förtjust i ju mer jag läser.
Verket handlar om Kafka, men mer om författaren själv. Det kan tyckas överflödigt men är en oväntad guldåder. Berättarrösten framträder som en klok vägvisare genom Kafkas värld och den såriga nittonhundratalshistorien, men också som lågmäld observatör av samtiden med en röst vars insikter och reflektioner är väl så intressanta. Äntligen något äkta. Berättaren går runt i verkligheten och ser på livet. Hur människan kan landa, bottna, grundas, bäras. Eller drunkna, som berättarens farfar i en vak kort efter pensionen. “Du var hela tiden vaken”, skriver Hanna Riisager i För Kvalia. I Kafkalungan är det berättarens brorsbarn som är vaken. Han blev åtta år.
Geografiskt rör sig verket mellan Stockholm, Cecilia Hanssons Wien (bekant från Au pair) och Kafkas Prag. Berättaren reser till Sanatorium Hoffmann in Kierling utanför Wien där den dödssjuke Kafka tillbringade slutet med sin partner Dora Diamant och vännen Robert Klopstock, kommunicerandes på post-it-lappar. Huset är omgjort till bostadshus. Dora Diamant bevarade Kafkas material för egen del, trots att hon ska ha lovat att förstöra det. Till slut konfiskerades hennes samling av den sovjetiska underrättelsetjänsten. Ridå.
Berättaren reser till hemtrakterna i Tornedalen och till Sandträsk sanatorium, där berättarens mormor tillbringat år av sitt liv, innan verksam antibiotikabehandling kom. En ouppvärmd byggnad från tiden då sjuka lungor skars ut ur de döda och brändes i pannrummet. För att andra skulle få leva.
Läsaren presenteras också för Milena Jesenská, en viktig person i Kafkas liv. Hon översatte hans verk och de brevväxlade intensivt på 1920-talet. Milena Jesenská var redan gift och lämnade aldrig sin make. Hon mördades 1944 i Ravensbrück.
Jag tycker mycket om hur Cecilia Hansson både ömsint och sturskt väver samman Kafkas värld med sin egen, och skapar ett verk som är både porträtt, släkt- och självporträtt.
Själv läkare hänger jag upp mig på några ställen där stilistiska val krockar med medicin och anatomi. Den pulserande lungan återkommer tematiskt. Men den som fått syn på lungan hos något levande vet att den karaktäristiska rörelsen är att den böljar. Hjärtan pulserar. Lungor böljar med andningen. Frasen ”Tuberkulosviruset som vilade i sin sarkofag” är också missvisande. Tuberkulos orsakas inte av något virus utan av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Märk mina ord.
Franz Kafka presenteras som någon som kanske var glad och jovialisk. Han uttryckte aldrig antipati för någon människa, ens i sin dagbok, skriver Cecilia Hansson. Det berömda fotografiet de flesta förknippar med Kafka var inte representativt. Se där.
Cecilia Hanssons Kafkalungan är genomgående fin läsning med fraser som: ”Jag vill understryka: det här handlar inte om mig och mina smärtpunkter. Inget går någonsin att jämföra. Men att skriva om andra är att snudda sig själv. Man möts inne i ensamheten, den som alltid omgärdar hur man än bär sig åt.”
Au pair finns här.
Titel: Kafkalungan
Författare: Cecilia Hansson
ISBN 9789146241560
Publicerad: Stockholm, Wahlström & Widstrand, 2024