Jag tvekade att återvända till Per Hagmans författarskap. Jag läste många av Hagmans romaner innan jag blev den jag är idag. De tidiga verken där berättaren rör sig i klubblivet och i glamourösa miljöer. Jag förbryllades över hur sex kan vara fjäderlätt. Att det kunde användas som ett sätt att försörja sig, som hållpojke på Rivieran, medan berättaren trängtade efter något helt annat. Förbjudet, trasigt, prepubertalt. Och även om barhäng och tillfälliga relationer kan fungera som flyktmekanismer för att undvika att konfrontera smärta och ensamhet var det inte så det var i Hagman-världen. Baren och festen kunde vara ett hem. En famn, skriver Hagman idag.
Uppvuxen med kärnfamiljen i bibelbältet var det exotiskt med karaktärer som levde ett nomadiskt liv. Nöjd med litteraturen, drinken och cigaretterna. De hittade mening och självständighet bortom traditionella livsval. Karaktärerna fick bekräftelse och närhet genom kortvariga och ytliga relationer, skickliga på det sociala spelet. I flera romaner återvände Hagman också till någon personlig urscen: en spirande och skör ungdomsrelation som bryts, och när de återförenas är det äkta mötet omöjligt. Edens lustgård är förlorad för människan.
“Johannes och du”, Hagmans sjunde roman (eller memoar?) har en mogen berättare i femtioårsåldern som delar vårdnaden om sin sexåriga dotter. Efter år utomlands har han återvänt till Stockholm och bosatt sig nära Johanneskyrkan. För att försörja sig och dottern översätter han passionerad romance-litteratur från ett lånat kontor på Strandvägen – en pikant kontrast till hans kvällar med Ann Jäderlunds poesi och fint vin. På midsommarafton går berättaren till Stockholm C och Sergelplattan och betraktar den öde staden. Han har gjort det många midsomrar förut. Att höra till. Och inte höra till.
Verket skildrar vardagens realiteter där en kultiverad man tar sig an mindre prestigefyllda uppdrag för att få ekonomin att gå ihop, precis som han i ungdomen diskat och städat toaletter. Klass och ekonomisk status genomsyrar berättarens vardag. Dotterns mamma lockar med resor till Paris och Mallorca, medan berättaren själv pendlar mellan att unna dottern ostron och löjrom, och potatisskalssoppa. Han måste låtsas komma försent till krogen för att han inte har råd med naturvinet. Han lider efterverkningar av sin pappas ekonomiska misslyckanden.
Tillflyktsorten är baren Leoparden. Det finns ett du i romanen, berättarens dotter, men det är inte alltid hon adresseras. Genom detaljer som hennes favoritföremål och fascination för vardagliga upplevelser fångar författaren på ett fint sätt magin i ett barns värld. Johanneskyrkans gräsmatta är deras frukostplats, trots kyrkans pågående renoveringsproblem. Livet fortgår bredvid avspärrningarna och gravarna.
I “Johannes och du” ägnar Hagman betydande utrymme åt föräldragenerationen. Han dissekerar mammans klassfixering och skam, och pappans frånvaro och dåliga affärer, som kastar långa skuggor över berättaren. Samtidigt lämnar berättaren sina egna vuxna relationer utanför, av förståeliga hänsyn. Detta skapar tyvärr viss obalans i narrativet, där läsaren får en detaljerad inblick i föräldrarnas tillkortakommanden. De är förvisso litterära, som en omkommen kvinna klistrad över framrutan som det sedan aldrig pratas om. Baren är nog ett jämförelsevis bra hem.
Men nu har berättaren hittat ett nytt hem: barnet. Med poetisk enkelhet konstaterar han: “För nu vet jag att det är du. Så nu är jag hemma med dig. Tills du ska flytta hem till dig.” Det är idealiserat och vackert så.
Hagman tecknar ett porträtt av en berättare som är djupt rotad i Stockholm, en observant och engagerad lokalbo vars blick fångar stadens historia på gatorna runt Johanneskyrkan – också de olyckliga för vilka Frälsningsarméns grytor hållas kokande. Här ryms det ouppklarade Palmemordets plåga. 1980/90-talets popkultur blandas med Schuberts toner, det självvalda med kulturarvet, Bamse med Per Wästberg. Det kostar att bli vuxen, skriver Hagman någonstans. Det personliga och det urbana smälter samman.
I Hagmans litterära värld blir Malmskillnadsgatan med sin komplexa historia som gräns och skuggsida paradoxalt nog platsen för ett nytt kapitel. Gatan som en gång delade staden och förknippades med samhällets utkanter transformeras i “Johannes och du” till en ljuspunkt – ett oväntat men passande hem.
Titel: Johannes och du
Författare: Per Hagman, 1968-
ISBN 9789100803971
Publicerad: [Stockholm] : Albert Bonniers förlag, 2024