I “Aska i munnen” målar Brenda Navarro upp en mörk och skakande berättelse om en ung kvinna som äger sin oförsonliga vrede. Hennes liv präglas av migration och förlust. Berättaren har vuxit upp i Mexico City hos morföräldrarna och har tagit hand om lillebror Diego medan deras mor har varit migrantarbetare i Madrid.
Berättelsen pendlar mellan Mexico och Spanien, där syskonen återförenas med sin mor. Men drömmen om ett bättre liv krossas snabbt när de möts av diskriminering och blir behandlade som andra klassens medborgare. Mamman har anpassat sig till situationen och kämpar för framtiden. Hon berättar aldrig vem berättarens pappa är, eller omständigheterna kring hennes tillblivelse.
Men berättaren, som alltid burit på en inneboende ilska, är oförmögen att knyta an till andra människor. Är det på grund av tidigare trauman eller för att hon har personlighetssyndrom, är empatistörd och har dålig moral? När hon blir utnyttjad av spanska arbetsgivare avvisar hon välmenande försök från fackliga organisationer och juridikstudenter att förbättra migrantarbetarnas villkor, övertygad om att de utnyttjar situationen för sin egen karriär. Hon är urförbannad över orättvisan, men vill inte ägna sitt liv åt kamp eller åt att förbättra världen. Hon vill till stranden och njuta här och nu.
I kontrast står Diego, ett riktigt sorgebarn vars död ur samhällets synpunkt är en välgärning. Trots svårigheterna behåller Diego sin förmåga till närhet och tacksamhet. Men även han kämpar med känslan av rotlöshet och ringhet och tar till droger för att hantera sin situation. Systern beskriver dem som “amputerade” från sitt hemland. Kanske hade det varit bättre om de stannat i Mexico trots allt vettlöst våld.
Berättelsen kretsar ständigt kring Diegos självmord, ett trauma som systern vägrar att släppa taget om. “Alltid samma bild: Diego som faller och ljudet när hans kropp slår i marken,” upprepar hon som ett mantra av sorg och skuld. Hon missar Diegos fyra telefonsamtal innan han hoppar. Hennes vägran att gå vidare blir en form av protest, en mörk och vass spegel av mormoderns till synes fridfulla bön framför Diegos urna.
Navarro väver skickligt samman teman av förlust, migration och globala klasskillnader. Berättelsen oscillerar runt den smärtsamma händelsen av Diegos död, och hur trauma kan låsa fast en person i ett ögonblick av ofattbar smärta. Systerns beslut att tanklöst äta Diegos aska blir en grotesk men kraftfull symbol för hennes oförmåga att släppa taget. Att bära sin bror och vägra se något poetiskt i tragedin.
“Aska i munnen” är en rå och ofiltrerad skildring av migranters utsatthet och de djupa sår som våld, orättvisa och diskriminering kan lämna. Det är en berättelse om vrede, sorg och en vägran att finna sig i världens orättvisor – en mörk protest mot ett system som sviker de mest sårbara. Romanen belyser hur orättvisornas börda förs vidare genom generationer, med särskilt tyngd i Europa. Har alla en skyldighet att aktivt arbeta för att förbättra världen, eller är vi fria att fokusera på vårt eget välbefinnande? Frågan är öppen.
Det är också en berättelse som utforskar olika sätt att möta världen. Ilska och bitterhet kan gro och frodas inom familjer, och vissa personlighetsdrag – som en snarstucken natur – kan bli ett ofrånkomligt arv.
Titel: Aska i munnen
Författare: Brenda Navarro, 1982-
Översättning från spanska: Hanna Axén
ISBN 9789189814363
Publicerad: Stockholm, Bokförlaget Tranan, 2024