I Carcoma av Layla Martínez möter vi en mörkare version av Narnias magiska garderob. Här är huset självt en portal till en helvetesliknande dimension, men också en fristad för plågade själar som mött plågsamma dödar.
Mormodern och barnbarnet lever i en cyklisk mardröm av patriarkalt våld och fattigdom. De delar sitt hem med gengångare som slamrar i stekgrytorna om nätterna. Morfars lik är inmurat i ett lönnrum, man gör vad som krävs för att överleva. Ibland innebär det att döda, tiga, glömma. “Det är familjen,” säger berättaren, “en plats där man får mat och tak över huvudet i utbyte mot att vara fången med andra levande och ytterligare några döda. Alla familjer har sina döda under sängen, det är bara det att vi kan se våra, det brukade min mamma säga”.
Mormodern känner ömhet för de döda, men också för änglarna – inga söta bokmärkesväsen utan skräckinjagande insektsliknande varelser. Offrens lik hittas inte och vålnaderna letar sig till mormoderns hus. “När hon dog gav jag dödgrävaren en extra slant för att han skulle lägga ner kistan åt fel håll,” säger barnbarnet. “Jag ville att hon skulle veta vad som väntade om hon försökte återvända hem.”
Martínez skildrar generationsöverskridande trauma där cykeln av fattigdom, död och våld går runt, runt: ”Min mamma hade inte kommit tillbaka för att ta hand om mig för att vaka över mig medan jag sov för att stryka mig över håret när jag drömde. //…// Det jag såg var inte min mamma, det var vad som var kvar av henne, efter skräcken som de utsatt henne för när de tog henne med sig.”
Jag uppskattar verkligen Martínez språk. Hon använder stream of consciousness och medvetet bristfällig grammatik för att markera fattigdom och klass. Det ger texten en rå, autentisk känsla. Carcoma är en gotisk spökhistoria med moderna maktperspektiv. Häxan och barnet. De sista ska bli de första. Spökena skriker på hämnd och blod, med änglarnas och helgonens hjälp att skipa rättvisa.
Romanen för tankarna till Pascual Duartes familj av Camilo José Cela i sitt utforskande av våld, trauma och socialt förtryck. Båda utspelar sig på spanska landsbygden där miljön förstärker karaktärernas isolering. Jag tänker också på Aska i munnen av Brenda Navarro, som liksom Martínez synliggör konsekvenserna av våld och trauma för anhöriga.
Titel: Carcoma
Författare: Layla Martínez , 1987-
Översättning: Annakarin Thorburn, 1980-
ISBN 9789189105737
Publicerad: Malmö : Rámus, 2024