Tre generationer kvinnor träder fram i denna roman berättad i dagboksform av 43-åriga Valeria i Rom 1950. Hon kommer från en fin men utarmad familj som förlorat sina tillgångar vid första världskriget. Valeria gick i klosterskola där hon förbereddes för livets vackra. Hon gifte sig av kärlek med Michele som har begränsad ekonomi. Barnen Mirella och Riccardo är vuxna men bor ännu hemma och prövar tålamodet. Friheten är nära och långt borta.
Valerias mor fördriver tiden med broderi i sin vackra lilla våning. Hon har svårt att acceptera dotterns dubbla börda: att jobba på kontor och sakna hushållerska. Valeria sköter all markservice i hemmet. Hon tvättar, städar, stryker, lagar mat, köper dagstidning, blommor och cigaretter.
Valeria i sin tur har svårt att acceptera sin dotters ännu friare livsval. Mirella blir tillsammans med en redan gift försvarsadvokat och tar anställning på juristfirman. Hon är ute sent och planerar att flytta hemifrån, ogift.
Valeria försöker blåsa liv i sitt äktenskap men Michele har slagit sig till ro och kallar henne oftast ”mamma”. Tillflykten blir Michels passionerade kärleksbrev från livet före barnen, och så kontoret där hon har ett återhållsamt förhållande med sin chef. Michel, i sin tur, drömmer om en filmkarriär och verkar vara otrogen med Valerias karismatiska faster.
Så har Valeria sin skrivbok. Hon lyckades köpa den av tobakshandlaren fast det var förbjudet att sälja annat än tobaksvaror på söndagar. Där utforskar hon sina tankar kring sin livssituation. Men att gömma både boken och sitt skrivande i den trånga lägenheten blir en ständig utmaning.
Formen bidrar väsentligt till denna litterära juvels lyster. Dagboksformatet ger intimitet och psykologiskt djup med träffsäkra observationer kring hem och äktenskap. Generationsskillnader präglar berättelsen. Uppgörelsen med kvinnans hemmaroll och rollen som mor och maka. Äktenskapet. Längtan till och från: ”Nu när vi begriper så många saker skulle vi kanske kunna börja leva tillsammans på allvar, om vi inte skämdes för att avslöja vad vi känner. //…// Det är faktiskt absurt att leva tillsammans som goda syskon och tvingas vara trogna på ett sätt som är naturligt för nyförälskade par.” (AdC, s.295).
Jag gillar också hur Förbjuden skrivbok har en överraskande resonans med vår tids fascination för old-money- estetik. Den framväxande soft-girl-trenden får här en komplex inramning – att vara “soft” i 1950-talets Italien var inte alltid ett val, utan en påtvingad roll. Valeria och hennes dotter Mirella (som attraheras av ett liv i den övre ekonomiska sfären) navigerar en värld där yttre framtoning och social status är intimt sammanflätade – som dagens diskurs om autenticitet och yta.
Förbjuden skrivbok har en nyanserad bild av en medelålders kvinnas fysiska existens. Valeria är varken reducerad till sin kropp eller helt frikopplad från den.
En roman med bestående aktualitet. Kärlek och äktenskap är evigt.
Titel: Förbjuden skrivbok
Författare: Alba de Céspedes
Översättning: Johanna Hedenberg
Titel i original: Quaderno proibito
ISBN 9789113131054
Publicerad: Stockholm, Norstedts, 2024