Det är lätt att tycka om huvudkaraktären i Maria Maunsbachs roman. Lydia är härlig, matbegåvad, insiktsfull, omtänksam. Ganska långt från sin nya partner, den separerade småbarnspappan Johannes, som är belåtet sparsam och tondöv, både i vardagen och sexuellt.
Romanen utspelar sig i Malmö där Johannes tidigt tar med sig Lydia till den välkända sexbutiken Grottan. De många sexskildringarna i romanen hade kunnat kännas befriande om inte Johannes framstod som så omogen och självcentrerad i sängen. Han fokuserar enbart på sin egen njutning och visar ingen förståelse för kvinnors behov.
”Säg nu hur det var, Lydia. Var han bättre än jag?” frågar Johannes. ”Kom nu Lydia.” ”Jag vill ha sex.” ”Jag vill ha mer äggakaka.” ”Det skulle vara gott med kaffe.”
De rör sig i Malmö. Södervärn, vattentornet som i folkmun kallas Kuken, knarkrondellen vid Kristianstadgatan. Malmö – parkernas stad. Johannes gillar att promenera. Jag gillar Maunsbachs roman, men Johannes förstör den.
Lydia är ett namn med betydelse. Jag förväxlar Lydia och Kvalia. Jag önskar att jag kunde vägleda henne.
”Kvalia gå, ” skriver Hanna Riisager i sin underbara debutdiktsamling För Kvalia,
”Gå in,
i parken”
Jag läser romanen från ett efter-perspektiv. Jag kommer aldrig mer att vara ung och oerfaren och ha ett förhållande med någon som Johannes. Åren ger ökad självkännedom och förmåga att stå upp för sig själv i relationer. Läsningen fyller mig med nostalgi över de fina ögonblicken i den unga vuxentiden. Andras sängar och soffor där en låg påklädd, den försiktiga närheten, omfamningen på tågresan. Den mjuka kyssen på kinden, passionerade stunder på gatan. Före intimitetens förflyttning från det offentliga till hemmets sfär.
Lydia och Johannes åker ringlinjen, buss 3. Runt, runt, runt.
Lydia gå.
Titel: Bara ha roligt
Författare: Maria Maunsbach1990- (författare)
ISBN 9789173379274
Publicerad: Stockholm, Brombergs, 2018