Jag är så glad för det lilla Malmöförlaget Rámus som ger ut Louise Glück i Sverige. Vid bokrean 2019 la jag en beställning i deras webshop som överskred postens maxvikt för brev. Thomas cyklade över med böckerna till mitt jobb och la till en bonusbok och tygpåse.
Institutioner som släkten och äktenskapet är inte är vad de har varit, och det är då för väl. Inför hans blick av Malou von Sivers är den sista delen i en trilogi om varsin generation.
Jag hade tänkt göra som huvudpersonen i Kjell Westös roman Tritonus, och lämna denna bloggen i ett taktslag, men när jag läst Thomas Larssons Fyrbåken kände jag att jag behövde skriva för att reda ut min läsning. När jag började blogga tänkte jag att jag ville bygga upp bloggen för att kunna få rec ex, men det kändes inte så belönande som jag föreställt mig, och jag kände mig inte lika fri att varken läsa eller skriva. Dessutom gillar jag att köpa böcker som kulturstöd.
En stjärnfamilj – två journalister med barn på sex och tio år – lämnar New York för en road trip till Apacheria i Arizona, där de sista fria folken på hela den amerikanska kontinenten levde. Äktenskapet knakar i fogarna. De vuxna har ägnat året åt ett projekt där de dokumenterat ljuden i samhället. Nu gör han ett projekt om Apacheindianerna, och hon om de ensamkommande flyktingbarn som hålls i fängelseliknande förvar. Vägen tar slut i öknen.
Efter att jag provat Barbara Cartland (här) ingick jag och Hannele en överenskommelse att jag skulle jämföra med Nora Roberts.
Efter ett misslyckat försök med en historisk roman lyckades jag ta mig igenom Nora Roberts Född ur elden. Den utspelar sig på Irland, där en egensinnig kvinnlig glaskonstnär från landsbygden blir upptäckt av en rik galleriägare från Dublin. Han lanserar hennes konst. Hon slår igenom och blir ekonomiskt solid, och accepterar hans frieri (efter de obligatoriska fnurrorna).
Just nu läser jag De förlorade barnen av Valeria Luiselli, som är fruktansvärt bra. Och parallellt en Nora Robertson-roman efter en utmaning med Hannele.
Just nu tittar jag på Thieves of the Wood på Netflix, en flamländsk Robin Hood med historisk förlaga. Kul effekt av kravet att strömningstjänster ska tillhandahålla den viss del lokalt producerat material.
Det jag tycker så mycket om med Petra Hůlová är hur hon skildrar vad jag kategoriskt skulle kalla social misär, men hon fångar karaktärernas upplevelser ur oväntade synvinklar och med bevarat skönhetsseende.
John Keene är poet, romanförfattare och bildkonstnär född i St Louis, Missouri. Motberättelser är sammansatt av noveller och korta berättelser som tar de marginaliserades perspektiv. Min smakbit är från den första berättelsen där Juan Rodriguez, den första invandraren och första personen med afroamerikansk bakgrund, kommer till Manhattan i kanot:
Veckans mening är hämtad ur Ulysses, där Leopold Bloom kryper ner i sängen efter en lång dag i Dublin:
