Senaste numret av Lyrikvännen är ägnat åt samtida scenpoesi. Jag får erkänna att jag har lite svårt för formen. Jag är uppvuxen på landet , långt bort från alla litterära happenings. Poesi för mig ljuder inuti i huvudet.
Fredag kväll
en bokblogg
Author: Hanna
Årets 2020
Det är kanske ett par veckor kvar till nyår, men det ska bli så skönt när det här året äntligen är över.
Årets mest oväntade: att jag skulle uppskatta Michel Houellebecq, som jag trodde låg närmre Charles Bukowski.
Årets klassiker: Proust, som om det skulle kunna beveka tiden.
Årets knockout: Mjölkbudet av Anna Burns (här). Fruktansvärt bra.
Årets kvinnokamp: podden Vennstams vrede.
Årets gråtfest: P2:s digitala körer får mig att ta till lipen. Det blir så tydligt.
Tillbakablick
I maj satt jag på stadsbiblioteket och bläddrade i Svensk Bokhandels katalog om sommarens böcker 2020. Jag antecknade de som intresserade mig lite extra:
I rörelse av Athena Farrokzad
Jag plockade med I rörelse från bokhandeln för det fina omslaget i blått och guld. Innanför pärmarna kontrasterar den högtidliga traditionen mot det profana, proletära, politiska. Athena Farrokzad svarar på Europas och Sveriges kulturarv:
Broarna av Sebastian Johans animerar staden
New York kännetecknas av balansen mellan det planerade och det oplanerade. Samma karakteristika får livet för de åländska migranter som i Sebastian Johans roman Broarna söker sig till New York vid 1900-talets början.
Skymningszoner av Aleksander Motturi & Andrzej Tichý
Jag ryser fortfarande när jag läser förstasidan för femtionde gången. Inledningen är genialisk. I tio meningar ryms livet, döden, litteraturen, brutalitet och ömhet. Jag vill nästan inte läsa vidare, det är inte möjligt att trumfa detta. Nästa uppslag är tacknämligt grått, så att läsaren kan dra efter andan.
Familjen Morelli av Per Schlingmann & Karl Ljung
Jag ger inte upp hoppet om att återknyta till en lite lättsammare läsning. I bibliotekets nyhetshylla hittar jag Familjen Morelli : en gastronomisk feelgoodroman. Maten och vinet lockar.
De försvunna av Lizette Romero Niknami
Ni har sett Ezra Pounds strykningar i manuset till The Wasteland? Det känns som om Lizette Romero Niknamis debutverk De försvunna förpackats som poesi genom att stryka ner en prosatext, plocka bort vissa versaler, prepositioner och skiljetecken, och välja ett tofsigt typsnitt till rubrikerna.
Terroristens kropp av Ouzounidis på Malmö konsthall: ett ordbad
Jag var på Malmö Konsthalls utställning med Hassan Sharif för ett par veckor sedan. Den påminner om förintelseutställningarna, med högar av flipflops, plasthinkar och bruksföremål. På en vägg hänger drösvis av lappar i snören. Formen liknar Monstret i Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen av Jonna Björnstjerna.
Renheten av Andrzej Tichý
Hela världen är vårt sjukhus, skriver TS Eliot, och Andrzej Tichýs novellsamling har en plats i den litteratur som är vårt sjukhus, där vi får lägga in och vårda vår blick på oss själva och varandra.