Author: Hanna

Nya Lyrikvännen

Det är andra numret av Lyrikvännen med nya redaktionen, och formgivningen är redan hemtrevligt bekant. Jag kände mig som en ynklig motståndare till förändringar när jag i deras första nummer hängde upp mig på obefintliga marginaler, plottrighet och ett typsnitt där man inte hanterat teckenmellanrummet mellan f och t genom spärrning eller optisk utjämning.

Authors & Characters – Robert

Robert Graves (1895-1985) från Wimbledon, Storbritannien, nominerades flera gånger till Nobelpriset i litteratur, men 1962 gick det istället till John Steinbeck.

Graves stred i första världskriget, skrev krigspoesi och levde en period i London i ett hushåll med sin fru Nancy och den amerikanska poeten Laura Riding. Ridings självmordsförsök 1929 och Robert Graves skilsmässa samma år blev en kulturskandal.

Smakbit: De förlorade barnen

Jag har följt Valeria Luiselli sedan Historien om mina tänder, och De förlorade barnen är hennes tredje roman på svenska. Två journalister, vars äktenskap börjar knaka i fogarna, lämnar New York i en bil med sina barn, som är sex och tio år. Han ska göra ett projekt om apache-indianerna, hon om de ensamkommande flyktingbarn som hålls i fängelseliknande förvar i USA. De ger sig ut på långresa. Min smakbit är från s. 101 där de ska välja ljudbok:

Berättelse om ett liv av Peter Handke

Jag var tveksam till Peter Handke, men Hannele har bjudit på försöksportioner under våren, så jag var tvungen att prova. 

I Berättelse om ett liv skriver Handke om sin mors undanträngda liv, som slutade med svår depression och självmord på 1970-talet. Allt börjar i byn där hans morfar, som var timmerman, arrenderade lite åkermark. Det är fattigt. Inflationen slukar drömmarna om att trygga barnens utbildning och bröllopsfest: “Att som kvinna födas till dessa omständigheter var redan från början dödande. Men man kan också kalla det lugnande: åtminstone ingen oro för framtiden.” (PH, s.14). Som Houllebecq formulerar det: “Var inte rädd för lyckan; den finns inte.”

Läshelg

Äntligen fredag och jag har kanske gått över styr med mina bokbeställningar. Jag blev förtjust i Nonsensprinsessans ABC om mänsklighetens tid i OBS i P1 och har spelat upp den för alla jag känner, så jag beställde hennes Vårt behov av vers. På Mrs Calloways inrådan blev det också Ellerströms utgåva av Woolfs Ett eget rum.

Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk

Det är champagnedags när jag har läst ut Jakobsböckerna. Mastodontromanen är väl värd extra ansträngning och erbjuder möjligheten att återupptäcka tankar och erfarenheter från en historisk tid och applicera dem idag.

Olga Tokarczuks Jakobsböckerna är inspirerad av en historisk person, Jacob Frank (ca 1726-1791), en av de mest ökända judiska männen i Europa på sin tid. En beryktad kättare från dåvarande östra Polen (idag Ukraina) som sas idka orgier, krävde blind lydnad av sina följare, och ledde det största judiska avhoppet genom historien 1759. Jakob Frank var – enligt historiska källor – manipulativ, våldsam och grym, och utnyttjade sina följare för materiell vinning [1]. Bra stoff till litteratur, och ingen behöver tvivla på att en Nobelpristagare kan föra pennan. (Förutom Dylan då.)