Ibland blir jag trött på mitt pretentiösa läsande av verk vars kvaliteter säkert passerar högt över mitt lockiga huvud. När allt ändå vänds på ända tänkte jag ge romance en ny chans. Barbara Cartland, drottningen av romance, har skrivit över 700 böcker. Jag har läst Helgonet och syndaren.
Det ska vara april 2020 för att lyssna på röster ur så otvättade munnar. 2020, detta nådens år då vi alla ska prövas av döden. Kanske är klasskampen och de fackliga miljöerna lite mer universella när till och med läkarna på produktionsgolvet funderar på om det är värt att dö i tjänst för en arbetsgivare som inte vill betala för att lagerhålla skyddsutrustning.
George Eliot (1819-1880; pseudonym för Mary Anne Evans) var en brittisk författare samtida med Dickens. Hon skrev romaner som Middlemarch och Silas Marner och slutförde den första engelska översättningen av 1600-talsfilosofen Spinozas mästerverk Etik.
Det är svårt med läsron. På jobbet förbereds vilka väggar som ska slås ut. Maskiner rullas in från militären. Jag började läsa mer poesi efter andra barnet, eftersom poesi inte på samma sätt kräver sammanhängande läsning. En sida här, en där. En sida i taget.
Robert på Mina skrivna ord har veckans mening från boken han läser: ”En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.”
Sara Sofia är 38 år och lever ett strävsamt liv i en enkel stuga, när tillvaron vänds upp och ner av ett storslaget nybygge vid tomtgränsen. Ogifta Hulda Serafia slår sig ner i den lilla byn i Västerbotten och etablerar sig som bröllopsfotograf. Trots sparsam kontakt blir den kvinnliga fotografen sinnebilden för en annan sorts liv. Sara Sofia säger upp sig från sitt tunga arbete som fuspiga och vågar prova vingarna, så långt de kan sträckas under nittonhundratalets första hälft.
Karantän dag tio, och efter en inspirerande receptsamling från Hannele stekte jag havregryn med kardemumma till våfflorna. I kylen fanns halvstelnad granatäppelkompott.
Hemma eller på jobbet? Sitter i Covid-19 karantän dag 9 och läääängtar till jobbet. Jag mår bra där och Bergtagen är faktiskt lite seg.
Camille Claudel (1864-1943) var skulptör, men jag har läst en samling av hennes postumt utgivna brev. Under konstutbildningen i Paris mötte hon skulptören Auguste Rodin (1883), och blev hans assistent, musa och älskarinna. Camille Claudel var dock erkänd konstnär i sin egen rätt.
Jag har 700 sidor kvar att läsa i Olga Tokarczuks Jakobsböckerna, men vad ska man göra? Min smakbit är från Thomas Manns Bergtagen, s.17:
“Förtjusande av dig”, sade Hans Castorp. “Vilket trevligt rum! Här kan man mycket väl hålla hus ett par veckor.”