Var jag inte precis här måndag kväll för två veckor sedan? Jag har okynnesspelat Beethoven istället för min Debussy-läxa, och jag är fortfarande inte klar med Mjölkbudet, men jag har kommit till sidan 208 och berättaren börjar visa sig opålitlig.
Enrique Vila-Matas har kokat ihop en riktig skröna om shandyisterna – ett hemligt sällskap för de främsta ungkarlar som skriver litteratur. En av deras medlemmar, den dadaistiska poeten Jaques Rigaut, har genomfört det oöverträffade självmordet, efter ett misslyckat försök att avstyra pöbeln från att efterapa New Yorks unge Werther.
Bloggvärlden har en härlig söndagstradition där vi delar med oss från pågående läsning, utan några spoilers. Koordinator den här veckan är Betraktninger ~ tanker om bøker. Min smakbit kommer från Anna Burns Mjölkbudet som utspelar sig under konflikten i Nordirland, och belönades med Booker-priset 2018. Berättarjaget är 18 år och bor i en no-go zon. Hon har med sin andrasvåger som förkläde på joggingturen:
Shinrin-yoku : The Japanese Way of Forest Bathing for Health and Relaxation är skriven av professor Yoshifumi Miyazaki, som har forskat på skogsterapi i Japan i trettio år. Termen “skogsbad” lanserades på 1980-talet och är en form av ekoterapi där människan går ut i skogen för att göra ingenting. Jogging, poddlyssning och korvgrillning är verboten.
Jag skriver det här 200 meter från Buddenbrook-haus. Från lägenheten har jag utsikt över takåsarna. Vi har ett soft skollov där mitt mest ambitiösa projekt är att laga fyra vintersoppor från Sydsvenskans sportlovsspecial. Jag packade ner lika många buljongtärningar som böcker.
Enligt O har en tänk-snabbt-utmaning (här). radio eller poddar? Lyssnar på radio i bilen men podd när jag ska sova, i ett desperat försök att förlänga dagen. Minns sällan podden efteråt. Igår somnade jag till […]
Ararat är berget där Noaks ark strandade efter att Gud dränkt hela världen i sin vrede. Kanske är det till Bibeln en får gå för att hitta motstycke till persongalleri, snarstuckenhet och drama för Louise Glücks senaste diktsamling. Glücks Ararat karaktäriseras av ett mörkt, poetiskt raseri som rinner ut över den religiösa, samhälleliga, universella konstruktionen att familjen är större än sina delar.
I Malmö Stadsteaters uppsättning av Fröken Julie sträcker Julie ut sig på diskbänken med huvudet på skärbrädan i förespegling. Men uppsättningen frångår originalet. Det är å ena sidan en lisa, å andra sidan minskar det tyngden i orättvisorna som traditionstroget föregår slutscenen.
Poeten Louise Glück tilldelas 2020 års Tranströmerpris, med utdelning i Västerås 25 april. Jag har läst Glück men inte Tranströmer, först hennes Averno (här), sen Ararat (obloggad) som handlar om den välordnade men inte särskilt lyckliga familjen. Vi läste senare Ararat i min bokklubb och hade fina diskussioner. Den har några riktiga guldkorn, bl.a. om syskonrivalitet.
Karin Smirnoff besökte Malmö författarscen igår, men jag fick hålla till godo med Olga Tokarczuk i jourrummet. På stadsbiblioteket idag var den stora golvytan i Ljusets Kalender fortfarande tom, och dessutom hade de flyttat hela skönlitteratursektionen till ett annat hyllsystem. Jag undrade om böckerna kände sig lika trötta och vilsna som jag.