
Förlåten skildrar det borgerliga livet som pågår samtidigt som allt det man inte kan hantera eller tala om. Varför har skärgårdsidyllen inget rep till att rigga upp hängmattan?
Förlåten skildrar det borgerliga livet som pågår samtidigt som allt det man inte kan hantera eller tala om. Varför har skärgårdsidyllen inget rep till att rigga upp hängmattan?
Tur att vi monterat nya bokhyllor, så att jag kan göra plats för bokmässeböckerna i min aktuella hylla.
Maggie O´Farrell och Kulturkollos bokcirkel inledde lördagen med frukost i Sekwas monter i mässhallen innan öppningsdags. O´Farrell närvarade via videolänk, och representerades på plats av sin översättare Malin Bylund Westfelt.
Samfundet de Nio var nästan okänt för mig, och jag var rädd att känna mig bortkommen i en zon för elitistisk självbekräftelse, men de gjorde ett sympatiskt och kulturvårdande intryck.
Äntligen Göteborg! Här är nedstamp från första dagen.
Jaqueline Woodson, aktuell på svenska med Brun flicka drömmer, verkade vara en urkraft av styrka och godhet. Vem vill inte umgås med hennes karaktärer?
Att döden redan länge har gått vid vår sida är ingen överraskning för oss från Ingmar Bergman-land. Inger Christensen såg döden själv på fjärilsvingen. TS Eliot lät hen gå bredvid på vägen i The Waste Land.
Veckans tema är blått, skriver Lyran. Jag vaknade i ottan och letade böcker i bokhyllan. 1. Carina Rydbergs Djävulsformeln. Läste mycket Rydberg på 1990-talet. Den här fick mig att vilja börja dyka. 2. Best-loved Yeats. Inköpt […]
Äntligen fredag och i brevlådan väntade Lyrikvännen. I helgen ska jag också läsa ut Maggie O’Farrells ”Ett hjärtslag från döden”, och ta mig igenom novellsamlingen ”Regn i Nha Nam”, för att inte vara en smitare. Värre är att jag måste jobba imorgon.
Lyran har valt svart för veckans tematrio: Carl Snoilskys Svarta svanor. Älskade denna dikt när jag var ung och inte förstod att de flesta människor mognar till att vilja leva stillsamma liv. Finns på Projekt […]
Eva Ström skor sin Fröken Julie i de människokärlekens krafter som fanns redan på Strindbergs tid, och visar hennes väg bortom den stängda dörren i slutet av korridoren.