Igår satt vi periodvis ensamma i det populära biblioteksrummet på en pub mitt i stan. På en av hyllorna hittade jag en roman om trafficking som jag läste om och om igen under tonåren. Det var som att möta en gammal vän.

Senast jag shoppade böcker var jag egentligen på jakt efter Kristoffer Leandoers De försvunna böckernas bibliotek, som Hannele skrev om här, men i Pequod Press webshop hittade jag istället Slut: symbolisterna vid tidens ände, en kombi av essäer och textantologi. I slutet av 1800-talet fanns en strävan efter skönhet som ett sätt att förändra samhället, och förbättra villkoren för industrialismens och kapitalismens offer, skriver Leandoer i introduktionen. Min smakbit är från sidan 245 i antologidelen:

“Vad ska vi sjunga medan elden brinner ner?” frågar Annie Dillard i Att lära en sten att tala. Jag läser Kristoffer Leandoers Slut. Jag har drabbats av fin-de-siècle-anda, känner jag, och morbid humor. Via facebook meddelas jag att dagens drink är Quarantinin. Som en vanlig martini, men du dricker den ensam i ditt eget hus.

Sara Danius minne håller vi vid liv. Är det för sent eller för tidigt för att hoppas på postuma publikationer?

Just nu läser jag Emmy Berrys Picknick, blixt.
Just nu lyssnar jag på Alice Bomans Dream On. Länge sedan jag lyssnade på ett helt album.
Just nu tittar jag på miniserien Catherine the Great med Helen Mirren. Inte bara kostym- utan också interiördrama.
Just nu längtar jag efter att våra gäster ska komma så att vi kan träffas och äta all god mat vi har förberett.

Den här vackra kokboken överlever utrensning efter utrensning, även om jag bara lagat ett tiotal recept.

Omtöcknad efter ett dygn på jobbet släpade jag mig till biblioteket för att ta med mig något från ungdomssektionen. Jag borde läsa mer lättsamt, tänker jag ibland, även om jag är mer förtjust i Lavendel Lits förlagsnamn än deras böcker.

Både nya Lyrikvännen och ett paket från Pequod Press väntade i brevlådan idag. Lyrikvännen har ny redaktion och ny grafisk kostym, ser jag vid en snabb genombläddring. Vad betyder det för innehållet? “Sökningen på punlingualism i SAOL gav inga svar”, säger datorn när jag försöker göra omslaget begripligt. Rosenkallan på fotot räcker mig fingret. Jag vill ha bredare marginaler.

”Jag vill att folk ska läsa den här boken för att ta del av det som hände den dagen – av min egen upplevelse, min motpart herr Noriyuki Yamaguchis ord, utredningarna, och av det som klarlagts av det insamlade materialet. Jag vet inte vad alla kommer att tänka om det. Men även om inte det nuvarande rättssystemet kan ge någon dom i det här fallet, är jag ändå övertygad om att det kommer att komma många till nytta att klargöra omständigheterna kring fallet och att skapa en bred debatt i samhället.” (Ito, s.14)

Det händer igen. Erik Lindman Mata talar om sin diktsamling Pur med Lyrikvännens nya redaktion på Anti på lördag 29/2, och jag får hålla till godo med Olga Tokarczuk på jourrummet. Jag har också fått jour på världspoesidagen. Ändå säger man “Don´t quit your day job”.